Närstående Silfverstolpe

Den utredning som utfördes av den detektiv jag anlitade  sommaren 2005 var sett till dagens ljus ej fullständigt och det beror bla på att vår familj befann sig i en mycket stressad situation då min hustru som är barnmorska hade drabbats av hepatit c i sitt arbete. Samtidigt så väntade familjen tillökning och när sedan vår son David föddes den 14 april 2004 så fick vi vänta ända fram till slutet av 2005 innan vi var helt säkra på att han ej smittats. Därefter kom nästa slag för vår familj, min mor Martha Fors drabbades av den hemska sjukdomen ALS, och efter några års kamp avled hon våren 2008. Allt detta sammantaget bidrog till att jag inte kunde fokusera på det brott som min dotter utsatts för – plundringen av hennes mormors hem. Tillsammans med allt det material som jag idag har tagit fram så är det ingen tvekan om hur brottet gått till. Jag hoppas nu att Citypolisen i Stockholm gör den grundliga utredning som man som medborgare har rätt att begära i ett ärende som detta.

Känns dock lite märkligt varför personer som lämnat in dessa föremål skulle hitta på dess proveniens om de mot förmodan skulle fått dessa föremål av Anna-Stina. Gåvo och arvskatten togs bort 17/12 2004 så något skäl att ljuga för att t.ex undkomma gåvoskatt fanns inte. Det är också märkligt att personer som lämnat in föremålen går att knyta till min dotters gudfar Magnus Silfverstolpe. När jag ringde upp en av dessa personer (samtal inspelat) så förnekade denne person någon kännedom om Magnus – trots att jag har 3 helt oberoende vittnesmål (inspelade) om att de känner varandra. Med vittnesmål, inspelade telefonsamtal och avstämning med skattemyndigheten, mm mm går detta brott att lösa.

En katastrof för branschen

Det talades om katastrof för branschen, jag känner snarare att det är en katastrof för ett samhälle om man tillåter brottslingar som dessa att undfly. Visst lever vi i ett tjuvsamhälle, men någon måtta måste det väl ändå finnas? Jag har konstaterat att det inte enbart är hos Bukowskis föremål från Anna-Stina dykt upp utan ett antal olika auktionsföretag finns med. Att det dyker upp stulna föremål på auktionsföretagen är knappast märkligt med tanke på allt som stjäls. Jag tror dock det är sällan en ovårdad missbrukare lämnar in objekt – nej de tvättas genom att passera flera olika personer och är det riktigt heta föremål då kan man ju alltid låta magasinera föremålen en tid. Är sedan inlämnarna kända personer eller kanske rentav adliga då är det väl ingen som höjer ögonbrynen – eller – likhet inför lagen? Det märkliga är den tystnad som råder. Sverige har en lång tradition av knutpunkt för stöldgods. Ett  anledning till detta är vår neutralitet och just dessa neutrala länder som Sverige, Schweiz och Sydamerika var perfekta tjuvgömmor efter andra världskriget. Tystnaden får dock mig att fundera om auktionsbranschen är så smutsig att alla har något på sitt samvete och att detta är skälet till tystnad?  /Anders Fors