Anna-Stina Gentele

Blog

  • Pontus Silfverstolpe – Antikdeckaren

    På denna blogg så har jag samlat en del av materialet kring historien om “arvet som försvann”. Ett jättearv på över 60 miljoner som myglades bort och där det enda som återbördades dödsboet efter min dotters mormor var den Ryska bordspendylen (se bild nedan) som min dotters gudfars brorson – Pontus Silfverstolpe (Antikdeckaren) försålde på Bukowski auktioner våren 2005 där han då var anställd. Vi fick aldrig någon trovärdig förklaring till varför Pontus sålde min dotters mormors klocka för 300.000,-.  När sedan polisutredningen påbörjades vår-vintern 2006 så slutade Pontus som av en händelse som Chef för Lilla Bukowskis och började hos Werner Åmell.

    Det mesta av föremålen som undanhölls redovisningen i min dotters mormors dödsbo hade den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna som Proveniens. Bordsuret var också Ryskt, men den kom i Anna-Stina Genteles besittning i samband med hennes förhållande med Prins Bertil som inleddes 1939 i London.  Prins Bertil och Anna-Stina (Högström)  sökte lämplig bostad på Djurgården och en av de objekt som de tittade på var (Villa Beylon). När Prins Bertil och Anna-Stina besökte villan så fanns där den fanns kvar efter den Ryske ambassadören Peter Van Suchtelen. En annan fastighet som de också funderade på var Skogsinstitutet. Den temporära lösningen blev att Prins Bertil hyrde villa Solbacken av Hermine von Essen (gift med Kammarherre Rutger von Essen) från 1939 fram till dess han köpte fastigheten i slutet av 1940 talet. Arrangemanget med att hyra villan gav Bertil och Anna-Stina en plats där de diskret kunde träffas.

     

  • Silfverstolpe – Kungahuset

    Jag har tidigare skrivit om kopplingar mellan olika personer och senast i raden upptäckte jag att nyligen bortgångne Göran Mascoll Silfverstolpe tjänstgjort vid: Nordiska museet, Kungl Livrustkammaren och Nationalmuseum. Även flertal andra personer i familjen Silfverstolpe har kopplingar till Kungahuset. Kan det vara så att Kungahuset är omgivet av dåliga rådgivare som påverkat Kungen i beslutet om att inte medverka i att lösa denna mångmiljonförskingring som min dotter utsattes för? Kan det finnas lojaliteter som påverkat dessa beslut att inte bistå oss och lägga locket på?  En ytterligare Silfverstolpe som haft (har?) kopplingar till Kungahuset och umgåtts med Prins Carl Philip och som min dotters mormor berättade för mig, var Gustaf Silfverstolpe. Gustaf är nu polis och nyligen omnämnd på nätet och i TV4 inslag. Eftersom Gustaf är både Polis och Officer så utgår jag från att han gör allt för att klargöra eventuellt frågetecken. Gustaf Silfverstolpes bror heter Pontus Silfverstolpe (fd. antikdeckaren) och finns omnämnd i historien kring “arvet som försvann”.

    Före internet så gick det lägga locket på – se bara historien om Lennart Geijer under 60 och 70-talet eller Haijbyaffären under 1950-talet . Dåtidens medborgare var tämligen ovetande och locket lades på från högsta ort. Jag önskar av hela mitt hjärta att den typ av mörkläggning tillhör det förgångna och att nutidens makthavare förstår att det inte går att mörklägga.

    Åter till Prins Carl Philip och Gustaf Silfverstolpe, hur känner dessa herrar varandra? Vad jag förstår så är det genom sjöofficersutbildning, hoppas att den omtalade officers hedern ger sig till känna och att sanningen kommer fram. Läs mera på kopplingarna mellan Gustaf och Prins Carl Philip

  • förvaringen på Parkgatan 10

    Anna-Stina nämnde för mig om att hennes bohag förvarades intill Kronobergsparken. Efter en del efterforskningar så kom jag fram till att antikviteterna förvarades i en bostadsrättslägenhet på Parkgatan 10 (se foto), obs fotot är spegelvänt. Innehavaren av lägenheten är idag Plura (musikern).  Vi har kontaktat Plura och fick höra att lägenheten var i ett bedrövligt skick och att han gärna önskade bilder från den. Vem var då innehavare av lägenheten och har denne person någon koppling till Magnus Silfverstolpe? Gunvor Hahr (1910-03-22) var ägare till lägenheten som hon tillträdde den 1/5 1985.

    Lägenheten bestod av 4 rum och var på 88 kvm. Enligt mäklaren som höll i försäljningsuppdraget och som jag ringde upp för många år sedan (inspelat samtal) så var lägenheten full med lådor och att han övervakades av en kvinna och tilläts inte gå in i alla rum.

    Gunvors man hette Gunnar Hahr (1893 – 1980) och arbetade som kamrer på Handelsbanken.

    Gunvor avled den 18 augusti 2004 och hennes syster Gerd Bryhl (född 1917-10-15, död 28/4 2013) ärvde lägenheten och den såldes sedan till Plura som tillträdde den 1/8 2005. Gerd var även hon bosatt på Kungsholmen (Ture Nermansgränd 10) i en liten lägenhet på ca 37 kvm. Enligt förundersökningen som (diarienr: 0201-K295634-05) så var den Gerd som köpte den Ryska lampkronan som såldes på Bukowskis internationella vårauktion 2005 för 560.000,-. Gerd hade uppgivit att hon köpt några år tidigare hos Thurnérs Antikhandel. Lite märkligt att en kvinna kring 85 års ålder som är bosatt i en liten liten lägenhet på ca 37 kvm köper en lampkrona. Hon hade knappast plats att förvara den i sin lägenhet utan den förvarades istället hos hennes syster på parkgatan.

    Min dotters mormor, Anna-Stina Gentele berättade för mig i början av 2000 talet att hon hade sina saker tryggt förvarade i närheten av Kronobergsparken, nära polishuset. Hon berättade också att hennes Ryska lampkrona hade varit med på Antikmässan. Hon frågade också om hennes barnbarn Jenny kunde vara intresserad av lampkronan. Jag ville inte ligga på utan tyckte det var upp till henne att ta beslut om.

    Enligt samtal den 13/2 2026 med Gunnars Hahrs brorsdotter Gunilla så vidimerade hon att släkten Hahr och Silfverstolpe har umgåtts.

    Gunnar Mascoll Silfverstolpe (1893 – 1942) var läroljunge till August Hahr (1868 – 1947) som var en känd konsthistoriker. Gunnar Silfverstolpe blev sedan intendent för Kungliga Husgerådskammaren och de kungliga konstsamlingarna.

     

  • Locket på!

    Det var ett tag sedan jag skrev på min blogg. En hel del har hänt som jag avvaktar med att publicera. Om man tar sig tid att läsa hela bloggen samt läsa dokument och lyssna på bandinspelningar så får man inblick i delar av en historia som är otrolig. På denna sajt har jag endast några stycken av telefonsamtalen publicerade då det totalt rör sig om närmare 100 samtal.

    Detta ärende skulle gå att lösa, men delar av rättsväsendet har gjort allt för att lägga locket på. Observera, jag hyser ingen agg till enskilda personer inom rättsväsendet och har träffat flera bra personer som lägger ner mycket arbete för att bidra till att upprätthålla rättsstaten. Nu har det dock hänt saker som kan bevisa hur rättsväsendet gör när de vill tysta ner en skandal.  Om det beror på ärendets kopplingar till Kungahuset eller något annat skäl det vet jag inte, men det som hänt under de sista månaderna är häpnadsväckande. Vi lever inte i en tid då det fungerar att lägga locket på, se bara i Egypten, Syrien och Tunisien. Behöver egentligen en bra journalist som hjälper mig att ställa samman materialet och framförallt går till botten med vad som hänt den sista tiden. Trevlig helg / Anders

  • Systemfels relaterad brottslighet

    Vad menar jag med detta av mig myntade uttryck? Enklast kanske är om jag tar ett exempel, innan sjukskrivningsreglerna ändrades så kunde gemene man frestas att sjukskriva sig på måndagen efter en blöt helg. Samhället menade väl med ett generöst bidrags och trygghetssystem, men det missbrukades. Bra att detta uppmärksammades och åtgärdades.

    Vi har dock en mängd andra systemfel som leder till att många i vårt land begår brott. Om jag som småföretagare deklarerar en beskattningsbar förvärvsinkomst på 650.000,- hur stor del går i skatt. Jag blev innan valet uppringd av Företagarförbundet och ställde frågan till deras representant. Han svarade “dom tar väl hälften” – helt otroligt att kunskapen kring skatter är så låg att inte ens en företrädare för FF känner till verkligheten.

    Vid 2007 års taxering så gick 467.000,- i skatt (sociala avgifter, kommunalskatt, landstingskatt och kyrkoavgift). Kvar att leva på: 183.000,-. Visst det är ju bra att regeringen emellanåt talar om skattetrycket, men finns det någon vilja att åtgärda detta? För mig är inte det höga skatteuttaget det primära problemet – det söker alla småföretagare på något sätt att kringgå. Nej problemet är snarare att vi får ett land av dömda och ännu icke dömda och att det skadar synen på rättsstaten. Sen så gynnar detta etablering av fullständigt oseriösa företag som skriver luftfakturor, ägnar sig åt återkommande konkurser etc.

    Om man från lagstiftare och politiker vill verka för ett bättre samhälle med färre brottslingar så bör man fråga sig varför brott uppstår. Ett rakare system vore om vi införde platt skatt. Idag har vi under årtionden istället skapat speciella undantagsregler, men även varit medveten om att dessa regler bara är en kuliss ut mot löntagarna för att få dem att tro att de rika minsann skall betala mer. Att från politiskt håll tro att breda grupper av människor går på denna bluff är förödande i längden för en demokrati. Om vi hade en platt skatt så skulle rättsväsendet och skattemyndigheten kunna koncentrera sin verksamhet på de riktiga rötägg som helst av allt vill slippa arbeta och har ett sjuklig drift att bedra sina medmänniskor, ofta i tron av att de är smarta.

    Vi har också genom att skapa dessa systemfel skapat en brottslighet som skadar demokratin och känslan för rättssamhället. Stora grupper människor ägnar mer tid åt att kringgå systemet än att arbeta med att utveckla affärsidéer och sin yrkeskompetens.

    Få småföretagare idag vågar ställa upp och arbeta politiskt då ingen skulle klara en tuffare genomlysning. Stora grupper av kreativa människor väljer att tiga när de ser brott begås då de själva enligt lagstiftningen dagligen gör sig skyldiga till brott.  Delar av domarkåren känner självklart också en frustration till att lagar och regler går i otakt med hur vi människor anpassat oss till systemet.

    Flera av de bulvaner som är inblandade i detta ärende har säkert utifrån en allmänt utbredd syn på skatteregler ställt upp i tron att de på så vis mildrat beskattning av deras uppdragsgivares rörelse. Sen så har vi ett uppsjö av värdeföremål och antikviteter som inte tagits upp i bouppteckningar och deklarationer – allt för att undkomma förmögenhetsskatt och arvsskatter. Alla dessa föremål är perfekta byten när tillfälle uppstår som i min dotters ärende där hennes mormors hem bestals på värden för över 60 miljoner. En annan sak som omedelbart borde ske i Sverige det är ett register där testamenten inlämnas. I Frankrike så måste ett testamente lämnas in till ett notariat – men i Sverige där är det fritt fram att skoja. Rättsväsendet hänvisar till politiker och alla skyller på alla.

  • Kommitent – märklig förundersökning

    Jag har mycket material i mina “gömmor” och nu lägger jag upp ett dokument
    som upprättades mellan kommitenten Kate Littorin och Bukowskis representant
    den 12/1 -05 i Uddevalla.

    kommitent Kate Littorin
    dokument upprättat mellan Bukowski och Kate Littorin

    Om man sedan jämför ovanstående dokument med förundersökningshandlingarna
    så är det något som inte stämmer. I förundersökningen står att tallrikarna
    “lämnats in av Stefan Gustavsson mfl”. Varför skrevs detta namn istället för
    Kate Littorin? Hur många Stefan Gustavsson finns månde i Sverige? Oräkneliga,
    men Kate Littorin finns bara en. Dessutom är dessa tallrikar mycket mycket
    ovanliga.

    utdrag ur förundersökningen från 2006
    utdrag
    ur förundersökning

    Visst är det märkligt! Gav Bukowskis polisinspektör Hans-Olov Skogqvist felaktiga uppgifter, eller uppstod detta felaktiga namn av misstag? Kate har visserligen en man som heter Stefan Gustafsson (observera med f).

    Nu skall jag gå och lägga mig, men kommer inom kort att lägga in en bild av ett föremål som kommer från Oakhill och som skojarna missat.

    För dig som är ny besökare och vill få inblick i hur skojare plundrar ett dödsbo på över 60 miljoner – läs storyn från början.

    God natt ochpå återhörande!

    Anders Fors

  • Fotomontage

    klicka för närbild

    Våren 2010 besökte jag Ulf Littorin i Uddevalla, en av de som mottagit betalning för guldtallrikarna. Auktionspriserna på Bukowski våren 2005  var för dessa tallrikar mellan ca 500.000,- upp till ca 750.000,- stycket. Ulf var trevlig vid besöket och berättade att tallrikarna kom från hans släkt och att dessa köpts i Baltikum. Han sa också att han troligen hade några foton med dessa tallrikar.

    Efter en stund så kom Ulf ut med några foton som jag bad att få fotografera av. Han bertättade för mig att bilderna var tagna från hans mor Wandas 50 års dag i hans föräldrahemHan var först lite tveksam, men gick med på detta till sist. Den vänstra bilden ovan är en av dessa bilder som jag fotade av med min Iphone vid detta besök. Klicka på den vänstra bilden och få den förstorad. Notera “photoshopskuggan”, från ljuset faller en skugga som inte är realistisk  Den högra bilden är en tallrik som jag riggat upp i ungefär samma storlek och sen har jag jämfört skuggor som faller från stearinljusen, men även avsaknaden av skugga från “guldtallriken” och väggen.

    Om ni jämför med högra bilden så ser ni skillnad. Ulfs syster Kate Littorin som var inlämnare (kommitent) av de 6 guldtallrikarna förnekar all kännedom om Magnus Silfverstolpe. Jag har dock 3 oberoende personer som i inspelade samtal bekräftat att de gått på samma konfirmationsläger,  Rästenäs (i närheten av Lysekil), där även Magnus gick. När jag ringde upp (telefonsamtal inspelat) Kate Littorin förnekar hon gått på Restenäs och någon kännedom om Magnus. Även Ulf var helt ovetande om Magnus och även Restenäs. Jag har flera inspelade telefonsamtal från personer som hävdar det motsatta, visst är det märkligt, jag får inte riktigt ihop det hela! Visst minnet kan spela en spratt, men något stämmer inte. I samtalet med Kate så framhärdar hon så bestämt att hon ej gått på Restenäs och ej heller känner till någon Magnus så fråga om osäkerhet att minnas verkar inte föreligga hos henne. Vad som får henne att ändå framhärda detta är konstigt. Det som ställt upp som bulvaner och lämnat in dessa föremål har knappast haft någon kännedom om historien och därför borde dessa ställa upp för vad som är rätt och riktigt. Om man ändå inte gör detta så vet jag inte om det kan bero på rädlsa för skandal eller om de utsatts för hot. Det är också märkliga omständigheter kring inlämnande av tallrikarna. Ulf visade upp ett dokument som visade att  hans syster Kate Littorin var antecknad som kommittent (inlämnare),  men i förundersökningen så står Stefan Gustavssons namn endast omnämnt, mycket märkligt och förbryllande. Kates man heter Stefan Gustafsson (obs med f). Vad fick Kriminal inspektör Hans-Olov Skogqvist att skriva fel namn? Fick han fel information från Bukowski, eller är det något annat som ligger bakom? Stefan Gustavsson är ju som att hitta en nål i en höstack, till skillnad mot Kate Littorin. Att jag fick fram Kates namn som inlämnare var en slump, då en hygglig antikhandlare tipsade mig om att ta kontakt med skattemyndigheterna, men även samtal till personer som vittnade om att Kate gått på Restenäs tillsammans med min dotters Gudfar. Skattemyndigheten har varit mycket tillmötesgående och hjälpt mig med nödvändig info – ett stort tack!

    Betalning för dessa 6 tallrikar skedde till 13 olika personer, något som i och för sig inte är så märkligt i detta land då de flesta söker komma ner i skatter.  Det som däremot var mer märkligt är den låga provisionen som Bukowski tog ut, ca 3 % mot ordinarie 12% – varför??

    Har fler detaljer kring inlämningen av guldtallrikarna, men jag återkommer med dessa framöver, fram tills dess – läs lite om bildmanipulering se även finnfemfel samt detaljstudie. Jag upplever de flesta som jag varit i kontakt med som ganska hyggliga människor, så därför förstår jag inte riktigt varför saker och ting inte stämmer och varför en del inblandade väljer att tiga.

    Min mor var av den uppfattningen att min dotter vid sin 25 års dag skulle få en redovisning av allt och att då allt skulle klaras ut. Min dotters mormor Anna-Stina hade ju skrivit i sitt testamente att hennes barnbarn skulle få full förfogande rätt över arvet först vid 25 år ålder.  Jag ser med spänning fram mot den 6/2 – 11. På återhörande, Anders

  • Bukowskis vårauktion

    Vid Bukowskis vårauktion 2005 upptäckte jag föremål efter min dotters mormor som några månader tidigare avlidit. Efter en tids resercharbete framkom att föremål för över 60 miljoner försnillats (läs följande länk: inledningen ) och sålts via bulvaner. Vad gör då denna historia så exempelöst osmaklig? Min dotter var endast 6 år när hennes mor avled och detta har samvetslösa personer utnyttjat på ett sätt som står över vad varje normalt funtad människa kan förstå. Ett av dessa föremål som såldes på Bukowskis var ett par lystrar med koboltblått glas (en form av vägglampetter) – se bild nedan. Du som känner igen dessa eller var köpare till dessa  – hör av dig till mig (anders@fors.org) så skall du få ta del i intressant material.

    Efter nyår så skall jag försöka få lite tid till att publicera ytterligare ett intressant telefonsamtal med en person ingift i släkten Bernadotte. Under detta samtal fick jag  berättat för mig att  Carl Johan Bernadotte af Wisborg hade ryska porslinsföremål.  Jag har varit i kontakt med Carl-Johan ett par gånger och jag upplevde honom som en sympatisk person, men av någon outgrundlig anledning så väljer även han att tiga. Anna-Stina nämnde för mig Carl Johan och hans dåvarande hustru (Kerstin W.) var med vid köpet av föremålen efter Maria Pavlovna. Jag har också varit kontakt med Kung Carl Gustaf ett antal tillfällen, se svar ang. förfrågan om att få kopior av verifikationer, se begäran Bernadotteska arkivet.

    ryska lystrar med blått glas

    Det har kommit till min kännedom att ett av de stulna föremål efter Anna-Stina som är omnämnt i förundersökningen har handlagts på ett märkligt sätt.  Ínlämnaren (bulvanen) är ej omnämnd i sitt rätta namn i förundersökningen utan istället så stod det Stefan Gustavsson m.fl.

    Är det polisinspektören Hans-Olov Skogkvist som fått denna felaktiga namnuppgift av Bukowskis på vem som var inlämnare  (kommittent), eller har Hans-Olov på eget intiativ valt att uppge detta namn istället för inlämnarens  mycket mycket ovanliga för och efternamn, Kate Littorin?

    En stank av rättsröta känns påtaglig!

    Det är en geggig värld vi lever i, men trots att jag upplevt en hel del i mitt liv så slår detta det mesta. Ta dig tid och läs bloggen och klicka på de inlagda dokumenten så får du inblick i ett övergrepp som slår det mesta.

    På återhörande / Anders Fors

  • utredningen från 2005

    Närstående Silfverstolpe

    Den utredning som utfördes av den detektiv jag anlitade  sommaren 2005 var sett till dagens ljus ej fullständigt och det beror bla på att vår familj befann sig i en mycket stressad situation då min hustru som är barnmorska hade drabbats av hepatit c i sitt arbete. Samtidigt så väntade familjen tillökning och när sedan vår son David föddes den 14 april 2004 så fick vi vänta ända fram till slutet av 2005 innan vi var helt säkra på att han ej smittats. Därefter kom nästa slag för vår familj, min mor Martha Fors drabbades av den hemska sjukdomen ALS, och efter några års kamp avled hon våren 2008. Allt detta sammantaget bidrog till att jag inte kunde fokusera på det brott som min dotter utsatts för – plundringen av hennes mormors hem. Tillsammans med allt det material som jag idag har tagit fram så är det ingen tvekan om hur brottet gått till. Jag hoppas nu att Citypolisen i Stockholm gör den grundliga utredning som man som medborgare har rätt att begära i ett ärende som detta.

    Känns dock lite märkligt varför personer som lämnat in dessa föremål skulle hitta på dess proveniens om de mot förmodan skulle fått dessa föremål av Anna-Stina. Gåvo och arvskatten togs bort 17/12 2004 så något skäl att ljuga för att t.ex undkomma gåvoskatt fanns inte. Det är också märkligt att personer som lämnat in föremålen går att knyta till min dotters gudfar Magnus Silfverstolpe. När jag ringde upp en av dessa personer (samtal inspelat) så förnekade denne person någon kännedom om Magnus – trots att jag har 3 helt oberoende vittnesmål (inspelade) om att de känner varandra. Med vittnesmål, inspelade telefonsamtal och avstämning med skattemyndigheten, mm mm går detta brott att lösa.

    En katastrof för branschen

    Det talades om katastrof för branschen, jag känner snarare att det är en katastrof för ett samhälle om man tillåter brottslingar som dessa att undfly. Visst lever vi i ett tjuvsamhälle, men någon måtta måste det väl ändå finnas? Jag har konstaterat att det inte enbart är hos Bukowskis föremål från Anna-Stina dykt upp utan ett antal olika auktionsföretag finns med. Att det dyker upp stulna föremål på auktionsföretagen är knappast märkligt med tanke på allt som stjäls. Jag tror dock det är sällan en ovårdad missbrukare lämnar in objekt – nej de tvättas genom att passera flera olika personer och är det riktigt heta föremål då kan man ju alltid låta magasinera föremålen en tid. Är sedan inlämnarna kända personer eller kanske rentav adliga då är det väl ingen som höjer ögonbrynen – eller – likhet inför lagen? Det märkliga är den tystnad som råder. Sverige har en lång tradition av knutpunkt för stöldgods. Ett  anledning till detta är vår neutralitet och just dessa neutrala länder som Sverige, Schweiz och Sydamerika var perfekta tjuvgömmor efter andra världskriget. Tystnaden får dock mig att fundera om auktionsbranschen är så smutsig att alla har något på sitt samvete och att detta är skälet till tystnad?  /Anders Fors

  • Eriksbergsgatan

    Eriksbergsgatan 34 – bevittnande av testamente

    Det finns ett tydligt mönster när jag sökt kontakt med vänner och bekanta till Anna-Stina. I de fall Magnus Silfverstolpe känner till dessa personerna så möts jag av en egendomlig tystnad. Jag har kontaktat t.ex Karin Ursing Rask ett flertal gånger via mail och facebook, men ingen reaktion. Karin Ursing Rask är illustratör och bör rimligtvis ha ett hyfsat bildminne. Har även beskrivit vad som hänt med min dotters mormors hem och bett Karin att titta på bilder av föremål som jag sänt länkar till. Ingen reaktion, och då har hon besökt Anna-Stinas lägenhet och bott i samma hus och även bevittnat testamentet, men vi möts av enbart tystnad. Se nedan skärmdumpar av mail och försök till kontakt via facebook. Först så lägger jag in den delen av testamentet där det framgår att Karin Ursing Rask bevittnade testamentet, sen så har ni skärmdumpar av mail och facebook.

    Utöver detta så har jag även så nå henne på annat sätt, men möts av enbart tystnad.

    Svensken i gemen är väldigt konflikträdd, men det får väl ändå vara någon måtta – läser man denna blogg så bör varje sunt tänkande människa förstå att ligger mer än en hund begraven. Även om det skulle vara så att jag är en galning, varför kan Karin inte sända ett svar till min dotter – jag bifogade faktiskt hennes mailadress. Sen en uppmaning till Karin – skriv inte på några mer testamenten om du inte är villig att svara på mail från de anhöriga. Jag har idag så mycket på fötterna så även en medioker polismyndighet borde klara upp detta ärende. På återhörande / Anders F.

    Karin Ursing Rask bevittnar testamentet facebook - ursing rask mail sänt den 30/3 -10 ursing rask
    Karin Ursing Rask bevittnar Anna-Stina Genteles testamente Försök till kontakt via facebook, där jag sänt Karin länkar till bilder och bett henne svara på om hon känner igen föremålen – men inget svar. Försök till kontakt via facebook, där jag sänt Karin länkar till bilder och bett henne svara på om hon känner igen föremålen – men inget svar.