Bokförlaget Grävaren
Jag heter Anders Fors och är född 1958, har varit företagare sedan 1977. Har fru, 3 barn och levt ett mycket händelserikt liv. Är en lyckligt lottad man som fortfarande är nyfiken på livet.
Bokförlaget
Den 25/3 2009 registrerade jag domännamnet rättsröta.se och den 23/2 2010 registrerade jag bokförlaget Grävaren. Bakgrunden var att jag blev uppringd sensommaren 2008 via en speciell telefontjänst som heter Texttelefoni.
Jag hade något år tidigare blivit kontaktad via samma tjänst när ett dövstumt par ville köpa förlovningsringar. De ringde då upp mig genom tjänsten och bokade en tid. De sitter själva hemma och skriver in vad de vill att telefonisten ska framföra till mig.
När jag sedan sensommaren 2008 blir uppringd av Texttelefoni igen, en helg vill jag minnas att det var. Som småföretagare arbetade jag då sju dagar i veckan och uppfattade direkt samtalet som ett kundsamtal. Ju mer samtalet fortskred, desto märkligare blev det. Jag förklarade att jag skissar upp förslag på smycken efter att kunden bokat tid för besök. Personen meddelade då att hen inte kunde besöka mig eftersom hen befann sig på Hinseberg, Sveriges största kvinnofängelse med högsta säkerhetsklass.
Jag kände ett växande obehag under samtalet, men fortsatte ändå att ställa frågor och få svar. Jag förklarade att jag kunde skissa på distans, men att jag tog ett skissarvode på 1 500 kronor. Jag frågade vilket smycke hen önskade, och telefonisten framförde att förlagan skulle vara ett tarokkort med fem personer och en kista.
Vår familj bestod då av mig, min hustru och våra tre barn – totalt fem personer. Jag förstod att detta var avsett som ett hot. Samtalet pågick i 17 minuter. Direkt efter att det avslutats berättade jag för min hustru om det obehagliga samtalet.
Jag kontaktade min teleoperatör och frågade om det gick att spåra samtalet. Svaret jag fick var att det endast kunde spåras till Texttelefoni-tjänsten. Därefter kontaktade jag Post- och telestyrelsen och gjorde en anmälan om det inträffade. Vid den tiden var Texttelefoni inte något som vem som helst hade tillgång till, utan en tjänst som främst fanns hos myndigheter och skolor.
Redan 2005 började jag gräva i förskingringen av min dotters mormor Anna-Stina Genteles dödsbo. Jag anlitade även en detektivbyrå och fick fram allt mer graverande material. Det var detta som var orsaken till att någon ville skrämma mig till tystnad. Effekten blev den motsatta – jag blev heligt förbannad.
Våren 2010 började jag berätta om plundringen av min dotters mormors dödsbo. Under åren 2005–2009 lade jag ned mellan 5 000 och 7 000 timmar på research. Jag vaknade nattetid och mindes detaljer som Hermine och Anna-Stina berättat för mig. Jag granskade arkiv, kontaktade personer, studerade fotografier med mera. Många samtal spelades in, och endast en del av dessa har jag tidigare redovisat.
År 2008 gick jag in i väggen. Kombinationen av hårt arbete i mitt företag och det intensiva researcharbetet blev för tung. 2004 hade min mor fått diagnosen ALS en grym sjukdom som ledde till att hon avled 2008. Allt detta ledde till att jag utvecklade PMR (polymyalgia rheumatica).
Min kloka och fantastiska hustru sade till mig att hon gav mig sex månader till – sedan måste jag lägga arbetet åt sidan.
Jag höll mitt löfte. Även om bedragarna aldrig fälldes är jag tacksam över att jag fick klarhet i hur allt hade gått till, och inte minst över att jag började förstå vilket traumatiskt liv min dotters mor tvingades utstå. Jag är också övertygad om att i stort sett alla inom auktions och antikbranschen känner till denna historia och kanske tänker till en gång innan de släpper igenom stulna eller förskingrade antikviteter.
Nu är jag deltidspensionär och har tid att återuppta arbetet. Min avsikt är att presentera förskingringen och stölden på ett mer lättbegripligt sätt samt lägga till ett antal viktiga pusselbitar som jag tidigare inte redovisat. Därefter är min tanke att fortsätta med att berätta Hermines livshistoria. En möjlig boktitel är ”Flickan i blått” – ett omfattande projekt som kan ta flera år att sammanställa.
Den historia jag presenterar på denna sajt är i grunden inte unik, bortsett från det höga beloppet på över 60 miljoner kronor. Det som gör berättelsen verkligt obehaglig är det ni senare kommer att få ta del av – Hermines livsöde, präglat av kränkningar och övergrepp som inte upphörde vid hennes död, utan fortsatte även därefter.
Denna vetskap har gjort det omöjligt för mig att tiga. Jag måste berätta hela historien.
Anders Fors
1 mars -26
