Min dotters mormor Anna-Stinas testamente
Den 24/2 2005 avlider Hermines adoptivmor, Anna-Stina, även kallad Stintan bland hennes vänner. Magnus Silfverstolpe, tillika min dotters gudfar.
Ett förtydligande, vår familj hade inte utsett honom till gudfar och ingen av de 3 andra gudföräldrarna heller.
För Anna-Stina så var kungligheter och adel viktigt och då tyckte hon säkert Magnus var ett lämpligt val.
Magnus hade av Anna-Stina blivit utsedd att vara testamentsexekutor, vilket innebär att han av testatorn (Anna-Stina) fått uppdraget att förvalta hennes dödsbo och se till att testamentet verkställs. Han var också utsedd till arvtagare i testamentet som kort tid efter Hermines död upprättades den 18 mars 1993, där han också utsågs att bli testementsexekutor.
Allt detta skedde trots att Magnus enligt egen senare utsago vid Hermines död sagt att han inte var närmare bekant med Anna-Stina.
Testamentsexekutorn träder in i dödsboägarnas ställe och ansvarar för att arvskiftet genomförs enligt de instruktioner som lämnats.
Redan vid Anna-Stinas adoptivdotter Hermines dödsfall 1993 så hade Magnus skaffat sig en framträdande roll och företrädde Anna-Stina vid den bodelningen tillsammans med advokat C-H Mölllerström.
Efter att Anna-Stina avled 2005 så framkom det även att hennes bankfack nr 0018 på Handelsbanken som Anna-Stina öppnade 31 maj 1980 vid Karlavägen formlöst hade överlåtits till Magnus Silfverstolpe 15 december 1993.
Hermine hade flera gånger berättat för mig under de åren vi sällskapade att: ”mamma har sagt till mig att det första jag skall göra när hon dör är att gå ner till bankfacket”.
Tillbaka nu till tiden för när testamentet delgavs till oss. Jag noterade att det i testamentet stod att ”jag har för avsikt att upprätta en förteckning över sådant lösöre som jag anser Jenny kan ha nytta av och som jag önskar skall behållas så länge kapitalet är bundet”.
Efter att ha tagit del av testamentet så frågade jag Magnus Silfverstolpe var denna förteckning fanns. Han gav mig då svaret att den blev aldrig av. Efter detta började det hela kännas alltmer sjukt. Hur kan en rektor och välutbildad man, bror till en advokat, med nära släktingar aktiva inom auktions och antikvitetsbranschen – Pontus Silfverstolpe och Susanne Silfverstolpe ta på sig rollen att hantera ett testamente så slarvigt?
Med tanke på de kunniga personer han hade omkring sig är det anmärkningsvärt att han som testamentsexekutor inte såg till att förteckningen blev av. Magnus hävdade att den aldrig upprättats, vilket fick mig att ana oråd. Efter samtal med en barndomskamrat valde jag därför att anlita Detegere Utredningsbyrå i september 2005.
