Anna-Stinas Begravning
Det sista avskedet på Hasselbacken
Den 8 april 2005 hölls begravningen för Anna-Stina i Djurgårdskyrkan. Anna-Stina hade levt i en värld som ibland gränsade till en saga, djupt imponerad av det adliga och kungliga, och hon hade uttryckt en tydlig sista önskan: en värdig minnesstund på Restaurang Hasselbacken.
När jag diskuterade arrangemanget med Magnus Silfverstolpe föreslog han istället Lilla Hasselbacken. Jag kunde inte låta bli att undra över hans motiv – var det ett uttryck för rent ointresse, eller ett försök att sänka nivån på avskedet? Men slumpen ville annorlunda.
En av mina kunder, en man med samma efternamn som mig, vid namn Jonas Fors och som var ansvarig på Hasselbacken, lovade att ordna något alldeles extra. Det blev precis så stilfullt som Anna-Stina hade hoppats på; en Mandelpotatis och kronärtkockssoppa med svart smörstekt trumpetsvamp och vitt vin (Reisling) i en miljö som andades den finess hon alltid värdesatt.
Nekrolog (minnesruna)
Den 27 februari 2005 så mailar Magnus följande förslag på dödsruna:
Från: 0858026536@bredband.net
Datum: den 27 februari 2005 18:40:50
Till: anders@fors.org
Ämne: Dödsannons och nekrolog
Hej Anders!
Här kommer ett förslag på dödsannons. Dikten vet jag att Stintan tyckte om och den passar dessutom bra in på hennes sista tid.
Hälsningen till personalen bad hon själv om. Jag vet att hon inte ville ha ett kors och att liljekonvalj var en favoritblomma.
Jag bifogar också ett förslag på nekrolog. Stintan ville ha en sådan och dikterade för mig för många år sedan. Jag har dragit ner lite på kungligheterna men annars är den som hon själv ville.
Tacksam för synpunkter!
Magnus
From: ”Anders Fors”
Sent: 2/27/2005 7:29:05 PM
To: 0858026536@bredband.net
Cc: jenny@fors.org
Bcc:
Subject: Vb: Dödsannons och nekrolog
Attachments: attachedFile.doc ,attachedFile.doc
Hej Magnus,
Nu har vi tittat på hennes dödsruna och vi fann ett sakfel. Anna-Stina berättade för Jenny och mig att hon aldrig fick sin studentexamen då hon blev underkänd i Kristendomskunskap.
En dödsruna undertecknas väl normal av någon som kände personen väl och då kanske det blir lite mer tyngd om någon gammal vän eller arbetskamrat ställer upp. Dödsannonsen är helt ok.
Om du önskar maila Jenny när hon finns i Mjölby så går det nå henne på jenny@fors.org
/Anders & Jenny
Dödsrunan – annonsen
Här är den dödsruna som slutligen publicerades i Svd 2005. En detalj – Anna-Stina arbetade hos Prins Bertil 1955 – 1964, dvs 9 år och inte 12 år. Sen så tog Magnus bort Anna-Stinas önskan om att nämna det som var viktigt för henne: ”kungligheterna”. Det kan synas lite märkligt med tanke på att Magnus när Anna-Stina levde gjorde allt för att tillmötesgå hennes önskemål.
Enligt uppgift från Borgarhemmets personal så tog Magnus hand om Anna-Stinas tvätt då hon inte önskade att hennes underkläder skulle märkas upp med namn och tvättas med de andras tvätt på Borgarhemmet. Kvinnan som informerade mig om detta berättade också att: ”han är ju teolog”, med en lite speciell röst. Fick också information om att Magnus var ytterst vänlig mot alla.
Ja vad ska man säga, ett sånt engagemang under många år, enligt uppgift från Magnus så la han ner 1000 tals timmar på Anna-Stina. En liten rolig detalj – slumpen spelade ett spratt, då jag under dödsrunan publicerade en annons för mitt företag.
Advokaten som fick kalla fötter
När Anna-Stina gick bort tog Magnus, i egenskap av testamentsexekutor, återigen kontakt med Carl-Henning Möllerström för att han skulle hålla i boutredningen. Samma advokat som 1993 misslyckats med – eller valt att inte – skydda Jennys intressen var nu tillbaka på scenen.
I början av mars 2005 meddelade Möllerström mig att vi helt enkelt kunde få nycklarna till Anna-Stinas lägenhet och hennes rum på Borgarhemmet för att hämta föremål. Vid den tiden var vår familj under extrem press; min mor Marta, som tjänstgjorde som nämndeman, hade precis drabbats av ALS och vi hade nyligen fått vårt andra barn.
Trots detta reagerade min mor kraftfullt på Möllerströms förslag. En rådman vid Länsrätten bekräftade hennes farhågor: en korrekt bouppteckning måste ske där alla dödsbodelägare kallas innan några föremål flyttas.
Jag faxade denna information till Möllerström den 7 mars med kopia till Magnus. Responsen blev omedelbar och oväntad. Redan dagen därpå skickade Möllerström ett brev där han avsade sig hela uppdraget.
Det var ett agerande som sällan skådas i advokatvärlden. Fick han kalla fötter? Insåg han att ljuset nu skulle riktas mot de gamla oegentligheterna som den formlösa överlåtelsen av bankfacket till Magnus 1993?
Magnus hade själv hävdat att han inte var närmare bekant med Anna-Stina, ändå hade han blivit mottagare av en nyckel till hennes mest privata tillgångar. Genom att dra sig ur lämnade Möllerström fler frågor än svar, och misstanken om att allt inte gått rätt till sedan Hermines död växte sig allt starkare.
Efter Möllerströms avhopp
Magnus Silfverstolpe föreslog då att han kunde lyssna med sin bror, advokat Mauritz Silfverstolpe om någon som kunde åta sig uppdraget som boutredningsman. Mauritz var för övrigt fram till början av 1990 talet delägare i Advokatfirman Landahl & Bauer, där Hermine var anställd som receptionist där hon började sin anställning runt 1984, ett arbete som hon enligt uppgift fick genom Magnus bror.
Mauritz son är Pontus Silfverstolpe som fram till 2005 arbetade som Chef för Lilla Bukowski och sen övergick till Åmells Konsthandel mellan 2005 och 2010. I samband med att han slutade på Bukowskis så var han med i TV4 satsningen: Antikdeckarna.