Nära vän…

I samband med Bukowskis vårauktion 2005 så började jag känna igen föremål från Anna-Stinas hem. Alltmer började jag ställa mig frågande till Magnus agerande. Allt från att det direkt efter Hermines död upprättas ett testamente med han som förmånstagare och ”testementsexekutor.

I augusti 2005 så beskriver Magnus sin relation till Anna-Stina närmast att jämföra med det barn hon inte längre har.

Ja ibland går det sannerligen fort i svängarna då han själv sa att han innan Hermines död inte var närmare bekant med henne.

När Magnus gav oss beskedet om Hermines död och han trodde att Anna-Stina inte skulle klara denna sorg någon längre tid. Det hindrade inte honom att Anna-Stina skulle skriva honom som förmånstagare på bekostnad av sitt gudbarn.

Anna-Stina frågade mig någon gång kring 2002 om hennes lägenhet kunde vara något för Jenny. Hon nämnde också att hon funderade på att Magnus kunde få den. Jag sa att jag inte hade några invändningar till att Magnus fick lägenheten då hans bostad i Viksjö inte var den roligaste och vi redan hade ett fantastiskt boende.

Hon nämnde också om lampkronan kunde vara något för Jenny, men hon sa själv att det kanske inte är något för en ung person. Någon gång kring 2003 när Jenny hade börjat sin utbildning i Mjölby till guldsmed berättade Anna-Stina att hon hade en silverkanna tillverkad av Febergé med en hänkel i form av en kerub.

Problemet för Magnus att ärva Anna-Stina var att han skulle behöva betala en arvsskatt på ca 25%. Sen uppstod ytterligare ett problem när Ericssons aktien från en toppnotering 2000 föll på kort tid från runt 300,- och föll ner mot 4,- oktober 2002.

Större delen av Anna-Stinas aktieinnehav bestod av Ericssons aktier och hennes aktieförmögenhet i stort sett raderades ut.

Då uppstod ett möjligt framtida scenario som skulle uppstå vid Anna-Stinas bortgång och det var att arvsskatt och kompensera Jenny för att hon skulle få ut sin lagstadgade arvslott på 50% skulle bli svårt för Magnus och mäkta med.

Vid ett besök Anna-Stina gjorde hos oss i Mälarhöjden så märkte jag att hon var lite dämpad. Då förstod jag inte varför, men det var Ericsson kraschen som gjorde henne illa till mods.

Någon tid efter kraschen så nämnde Anna-Stina stolt att hennes lampkrona hade förevisats på antikmässan. Jag frågade inte närmare kring detta.

Jag har senare förstått att Ryska lampkronan, Fabergé kannan och den gröna Ryska bordsuret såldes för att ge dessa intäkter till Magnus så han hade möjlighet att kunna lösa ut Jenny och överta lägenheten.

Vid Anna-Stinas död presenterades ett intyg från bostadsrättsföreningen undertecknat av Per Aldeborg där de uppgivit en yta på 119 m2 istället för den faktiska ytan som senare uppmättes till 130 m2.

Per var många gånger i Anna-Stinas lägenhet och har vid kontakter inte medverkat i att hjälpa oss på något sätt, utan frågor som ställts har mötts av tystnad.

Sen spelade politiska beslut ett spratt, den 16 december 2004 så la den dåvarande Socialdemokratiska regeringen fram ett förslag om att avskaffa arvs och gåvoskatten. En enig riksdag biföll förslaget som sedan trädde i kraft den 1 januari 2005.

Hela upplägget med en separat förteckning, försäljningar av några Ryska antikviteter för att underlätta arv för Magnus, allt detta var nu helt i onödan.

Som jag nämnt tidigare, i ett samtal med Anna-Stina den 6 februari 2005 i samband med Jennys fördelsedag så lät Anna-Stina bekymrad. En kort tid efter så påträffades Anna-Stina död den 24 februari 2005.