Ryska tallrikar för miljoner

Dessa tallrikar är från den Kejserliga Ryska Porslinsfabriken i St. Petersburg och tillverkade under Nikolaj l regeringstid (1825 – 1855). Dessa tallrikar var en del av lyxiga middagsserviser beställda för palatsen.

Inlämnarna av dessa 12 st unika tallrikar var Marianne Brodin, gift med Jan Åke Brodin, bosatta på Östermalm. Jag har kontaktade dem flera gånger med brev och vädjat till att de skall träda fram med sanningen.

I dessa brev har jag kort berättat om Hermines olyckliga barndom och att det sen har avslutats med att hon efter sin död kränkts genom denna plundring. Jag har inte fått någon respons.

I första kontakterna Ewa-Maria van der Kwast hade med Bukowskis så nämndes det att inlämnarna, eller som jag snarare säger, bulvanerna, var närstående till familjen Silfverstolpe.

Jag har sökt finna gemensamma nämnare mellan familjen Brodin och Silfverstolpe. Det visar sig dock att flera inom auktionsbranschen har varit behjälpliga med att hitta inlämnare.

Nu i april månad 2026 finner jag att Marianne Brodin har suttit i valberedningen för Östermalms sjukvårdsförening där hon den 27 maj 2024 föreslog att välja in Elsebeth Welander Berggren.

Jag har träffat Elsebeth i egenskap av medlem i Guldsmedsmästarnas Riksförbunds jubileumsmiddag. Möjligen också i samband med att vi tillsammans med W.A. Bolin hade planer på att vara medsponsorer till en Faberge utställning.

I egenskap av kassör i föreningen så ville jag dock har klar redovisning över finansieringen, något vi inte fick och vi valde därför att inte kliva in projektet.

Elsebeths är välkänd profil inom antikvitets och auktionsbranschen med bla en syster Anette Granlund har varit intendent under 30 år på Bukowskis.

Elsebeth Welander Berggren kontaktade jag 23 januari 2007, hon är en kvinna som har förkärlek att använda sig av fackuttryck. Hon var vänlig och vi pratade en bra stund då jag nämnde Anna-Stina angående den Faberge silverkanna hon ägde.

Skälet till samtalet var att Elsebeth under åren 1995-2000 gästkurator, utställningen Carl Fabergé, tsarens guldsmed. Jag frågade Elsebeth om hon kunde minnas om Anna-Stinas Faberge silverkanna visades upp och hon sa då bla “att hon borde minnas en sån parant kvinna” (samtalet inspelat). Ja Anna-Stina var sannerligen parant och skälet till detta var naturligtvis att de träffats.

Ja, egentligen kanske det inte är så konstigt med tanke på att Elsebeths mor – Lis Granlund en gång i tiden var Chef för Husgerådskammaren och med tanke på min dotters mormors (Anna-Stina Gentele) anknytning till kungahuset under åren som prins Bertils privatsekreterare.