Den lilla servisen

Vid ett av många telefonsamtalen med Anna-Stina där hon berättade om sina saker hon var uppenbarligen stolt över så nämnde hon bla sin servis med bla toner i turkos och med en skadad hänkel.

Hon sa också att det kunde vara en trevlig servis att ha om Jenny skulle servera te och sen kunde hon ha småkakor på fatet.

Åren har gått och jag slutar aldrig förvånas över hur vi människor fungerar i vissa situationer. I februari 2014 så gick en av bulvanerna bort i en för tidig död.

Jag kontaktade Anders Tegner Carlsson den 10 maj 2006 och spelade in samtalet. Anders förnekade först att han kände någon Silfverstolpe, lätt stammande, men när jag nämnde Bukowsks vårauktion så sa han att han kände Susanne och Pontus Silfverstolpe.

 

 

Anders Tegner Carlsson avliden

Nu har han gått bort och det som jag inte förstår är att vi människor tydligen är då rädda att bli avklädda eller avslöjade att vi många gånger hellre lider och går bort för tidigt än ber om ursäkt och säger som det är.

Min övertygelse är att alla dessa inlämnare (bulvaner) inte känt till bakgrunden utan i vissa fall gjort en väntjänst, eller varit tacksamma för få en förklaring till vad de lever av. Men nu när jag har lagt ner ytterligare arbete så är min övertygelse alltmer att de flesta fått något för besväret. Det visar sig också att de olika bulvanerna har kopplingar via personer inom auktions/antikvitetsbranschen som hjälpt Magnus att plocka fram lämpliga inlämnare.

En perfekt gåva har då varit från den stora samling smycken som fyllde en hel doktorsväska och där stora delar sen såldes på W.A. Bolins auktion. Enligt Christian Bolin så var det välrenommerade inlämnare.

Dödsannonsen

Jag vill här återge Anders T. dödsannons och ber er samtidigt att begrunda varför vi människor tydligen väljer lidandet före sanningen.

Dödsannonsen löd följande:

 

”Fantasin är en gåva

 

som människan fått

 

för att självständigt

 

närma sig tingen

 

Alla har fått

 

några försmått

 

Själva de klippt sig i vingen”

 

Jag har varit i kontakt med fler bulvaner och konstaterat att de inte mår bra och jag frågar mig ofta – varför inte säga sanningen?

Ett av många intyg

Anna-Stinas kusin Anna-Lisa Edenholm samtalade jag med flera gånger. Hon var mycket trevlig och berättade saker som jag kommer ta upp i ”Flickan i blått”.