Personer vittnar om föremålen

De som var bekanta med Anna-Stina var svåra att få svar från. Jag kontaktade en mängd personer från 2005 och fram till ca 2010. Det finns dock några rakryggade människor som svarade, här har ni några:

 

så besviken blev jag inte, för denna kvinna som var släkting på Herrmans sida bekräftade i alla fall att hon hade hört talas om ”Ryska Soldattallrikar”

 

Den hygglige snickaren

Anna-Stina anlitade en snickare under många år och han har jag också samtalat med och han har i dessa inspelade samtal bekräftat att han känner igen bilderna jag sände över till honom. Soldatbilderna med grönt tycker jag mig känna igen. Jag har funderat, men jag tror att dom hängde i gången till kök och badrum. Säger sig också känna igen lampetterna (lystrarna) och takkronan.

 

 

 

Lennart Snickare är omnämnd i ett brev som Anna-Stina skriver till Hermine 1992. Anna-Stina och Lennart höll kontakten under många år.

 

Den hygglige målaren

Även han hade ett svagt minne av tallrikar med militärmotiv.

Anna-Stinas kusin

En mycket vänlig kvinna som jag även ringde upp och spelade in intressant samtal där hon bekräftade föremål hon kände igen, men även detaljer om familjen som jag kommer redovisa senare i ”flickan i blått!”. Hon bekräftar nedan förutom té – té servisen även tycker sig känna igen de mörkt grönkantade tallrikarna med militärmotiv.

 

I brevet skriver Anna-Lisa att hennes dotter var uppe i lägenheten i samband med att Anna-Stina skulle flytta till Borgarhemmet och att dottern syntes märken efter tavlor och tallrikar på några väggar.

 

Samtal med Anette Kyhlström om föremål från Storfurstinnan

 

Samtal med Inga Forester

bekräftar bla lystrarna på vardera sida av det stora skåpet