Annonsering i SvD

Då jag under dessa år var en god annonsör med annonser om mitt guldsmedsföretag så var det inga problem att få SvD att ta in mina annonser. Ledde dessa till att någon ville hjälpa min dotter som miste sin mor strax innan hon skulle fylla 7 år?

Svaret är nej, och skälet till detta är att de som skulle kunna ha hjälpt till hade köpt Magnus Silfverstolpes version av vad som skett och vad han var bemyndigad till. Jag är helt övertygad om att den stora doktorsväska med smycken som Hermine visade mig i början av 1980 talet och som jag gjorde en värdering av sedan användes för utdelning till Anna-Stinas vänner.

Jag kontaktade Christian Bolin ett flertal gånger då dessa smycken såldes på W.A. Bolins smyckesaution 2007, efter att polis och åklagare slutgiltigt lagt ner vårt ärende. I ett av mailen så skrev Christian: ”Säljarna är i de flesta fall kända till mycket kända personer, så du kan avskriva dessa föremål som sannolika kandidater till de försvunna smyckena från din släkting”.

Ja nu har vi fått klart och tydligt deklarerat att ”kända eller mycket kända personer” inte kan vara inblandade i något som förskingrats från min dotters mormor.

Delar av dessa smycken användes säkert också som smörjmedel till de som var behjälpliga med att ordna bulvaner (inlämnare) av Anna-Stinas Tsar Ryska antikviteter, med proveniens: Storfurstinnan Maria Pavlovna.

Hade det endast rört sig om arvstvist och att någon snott åt sig värdeföremål från en äldre kvinna, då hade det varit något som händer dagligdags och som säkert många inom auktions och antikvitetsvärden har stött på många gånger. I detta fall är det dock på en helt annan nivå och hade bulvanerna känt till detta så hade nog girigheten nog inte tagit överhanden.

Efter att ärendet helt läggs ner

Tanken med annonseringen var att kanske någon människa i familjen Genteles närhet skulle träda fram för att hjälpa min dotter. Upplägget med att hindra mig att gå på Hermines begravning och Magnus omsorgsfulla upplägg för att misskreditera mig och hans roll som testamentsexekutor gav honom en perfekt plattform.

Han kunde då säga att Anna-Stina ville att Marianne skulle få detta smycke. Det är mycket möjligt att Anna-Stina givit Magnus en lista på föremål som skulle delas ut, men till detta såg han säkert till att personer som skulle kunna ha hjälpt oss istället valde tystnaden.

Annons nr 1, 26 augusti 2007

Hörde någon av sig?

Ja, men inte någon som kunde hjälpa till med att lösa förskingringen. Jag fick dock ett samtal från en kvinna som gav mig en inblick i Anna-Stina och Herrmans liv. Det var en berättelse som bidrog till att jag fortsatte mina efterforskningar och mitt beslut om att dessa sammanflätade livsöden måste tecknas ned.

Telefonhotet

Denna annonsering 16 september 2007 var nog också en bidragande orsak till att jag blev uppringd av en texttelefontjänst där jag och min familj utsattes för hot.

Annons nr 2, 16 september 2007

Sista annonsen

Ansökan med överprövning hos riksåklagaren möttes med ointresse. Jag tillsände han ritningarna över hur jag och min far hade reparerat lystrarna på ett sätt som inte Bukowskis uppmärksammat fick ingen reaktion.

35 – annonsering SvD