tiden innan vårt bröllop

Tiden efter Hermines död var ganska turbulent, men sakta men säkert så gick livet vidare. Jenny trivdes bra i skolan och hade kommit över att vi flyttat 400 meter längre bort från sin bästa vän. Under åren träffar jag några olika kvinnor, men ville inte närmare blanda in Jenny i min relation med dem. Det var först våren 1995 när jag träffade min blivande hustru som allt kändes rätt.

Irene var utbildad barnmorska och skulle gå på en Sida kurs uppe vid Höga kusten. Jag fick ge mig till tåls flera månader innan hon kom tillbaka till Stockholm och flyttade in till oss på Backebogatan i Mälarhöjden.

Jag hade redan i samband med att jag tittade på fastigheten hösten 1992 bestämt mig för att göra ett generationsboende av villan. Hösten 1993 var mina föräldrars lägenhet färdigställd. Ovanför deras lägenhet hade jag, Irene och Jenny de 2 övre planen. Hösten 1996 friade jag till Irene och vi sätter oss och börjar planera vårt bröllop. Först gjorde vi en lista på över 120 personer, bestående av släktingar och nära vänner.

Sen testade vi att endast bjuda in de närmaste och då blev listan 20 personer. Sen så föreslog jag att vi skulle bjuda släktingar vi umgås med och nära vänner och då blev antalet ca 84 personer.

På denna lista hamnade Jennys gudfar, Magnus Silfverstolpe och hans hustru och Jennys Mormor Anna-Stina. Som jag nämnt tidigare så var det lite för att hedra Hermine och att han var gudfar.

Vi skickade ut inbjudningarna i god tid och innan bröllopet så hade jag, Irené och Jenny blivit hembjudna till Magnus och Patricia i Viksjö. Vill minnas de bjöd på 2 eller möjligen 3 rätters middag. Huvudrätten var inbakad oxfile och efterrätten var frysta apelsiner med vad jag minns indränkt med Grand Marnier, något Irené tyckte var lite olämplig pga alkoholen.

Magnus berättade om en resa han gjort i Che Guevara fotspår, den resa som den kände revolutionären gjorde med motorcykel 1951 genom hela sydamerika. Magnus berättade stolt över denna resa han hade gjort som ung. Ja det förvånade mig inte då jag upplevt honom som en man som ville framstå som socialist.

Även hans hustru Patricia, född i Chile, var socialist. I en diskussion under kvällen så kom vi in på politik och jag förklarade att min ståndpunkt var att det finns bra och dåliga människor i alla samhällsklasser. Påminde också om att kommunisterna som tagit makten i olika delar av världen inte alltid varit skonsamma mot sina meningsmotståndare.

Vid middagen uppstod det någon despyt mellan Magnus och hans son. Min hustru och jag fick en känsla av att Magnus irriterades över att han inte hade kontroll över situationen.

Nu vid 67 års ålder är jag av den uppfattningen att goda och onda människor inte har något med politisk tillhörighet att göra, lika lite som klokskap eller dårskap. Jag tror dock att det bland många socialister finns en tanke om att de som har det bättre än dem har förtjänat detta orättfärdigt.

Att vissa människor är mer energiska och begåvade är svårt för många av dem att erkänna. Sen så är det självfallet så att synen på lycka skiljer sig åt. Personligen sporras jag av att sträva för att uppnå mål och glädjen att ge sina barn en trygg uppväxt. Har aldrig förväntat mig att samhället skall lösa mina drömmar eller problem, det är något jag själv för ta tag i.

Jag har också funderat på om Magnus vetskap att jag inte delade hans politiska värderingar kan varit orsak till hans handlande. Nej, så kan inte vara fallet, skulle han vilja göra världen ”jämlikare” genom att ta kontrollen över Anna-Stinas förmögenhet och dela ut den till behövande så stämmer inte upplägget.

Eftersom gåvo och arvsskatten avskaffades 1 januari 2005 så hade det inte mött något hinder för Anna-Stina med Magnus bistånd att upprätta gåvohandlingar till behövande eller nära vänner.

Nej istället så hade de olika inlämnarna (bulvanerna) berättat de mest fantastiska historier om föremålens proveniens, helt i strid med fakta. Personerna kunde dessutom knytas till familjen Silfverstolpe och inte till Anna-Stina.

I brevet jag skrev till Magnus och Patricia 2014 så skrev jag att jag är anhängare av arvsrätten, men utifrån ett förhållningssätt som bygger på bondesamhällets syn och småföretagarens när det gäller att föra kunskaper vidare till nästa generation.

Att det dimper ner en säck pengar till någon är inte lycka. Till mina barn har jag också förklarat att ordet rättvisa är ett slagord som ofta används var fjärde år i den politiska debatten, men att rättvisa är väldigt svårt att definiera då vi alla har olika syn på vad som är rättvist.

Det är kanske lättare att säga vad som är orättvist, och när det gäller Hermine så var hennes uppväxt allt annat än rättvis.