Diverse telefonsamtal

Jag ringde Anna-Stina med jämna mellanrum och hon ringde mig också vid några tillfällen. Någon gång kring 2002 – 2003 så talades vi vid och det kan varit hon som ringde för att skryta lite. Hon berättade nämligen att hon på natten blivit uppringd av Per Aldeborg, en granne som satt i bostadsrättsföreningens styrelse och som under många år varit dess ordförande och många gånger besökt Anna-Stinas lägenhet då hon periodvis satt i föreningens styrelse.

Anledningen till samtalet var att andrahandshyresgästen Christoffer Nordenson hade fest i Anna-Stinas lägenhet och att de andra i fastigheten stördes. Per bodde och bor kvar på 3 dje våningen och högst upp på plan 4 var Anna-Stinas lägenhet.

Anna-Stina sa till mig att hon tyckte det var lite onödigt att ringa henne så sent och att med på festen var Prins Carl-Philip Bernadotte och Magnus Silfverstolpes brorson Gustaf Silfverstolpe..

Hon ville försöka imponera på mig, men detta inklusive alla tidigare försök misslyckades då jag varken imponeras av titlar, adel, kungligheter utan imponeras av människors faktiska förmågor.

Nu i efterhand när jag gjort lite reserch kring hyresgästen Christoffer och Carl-Philip samt Gustaf så får jag fram en gemensam nämnare för dessa 3 yngre män. De blev alla tre amfibieutbildeningen och blev Fänrikar 14 december 2002.

Jag lider med kungligheter och kändisar som omges med personer som drar nytta av kändisskap. I detta fall lär viljan från rättsväsendet minskat påtagligt om de fick denna information tillhanda. Det förklarar också kungahusets ovilja att medverka till att bekräfta köpen Anna-Stina gjorde av bohaget efter Maria Pavlovna.

Gustaf Silfverstolpe påbörjade sin polisutbildning efter Karlberg och hans far Mauritz är också officer som sedan utbildade sig till advokat.

 

Viljan att höja sig själv

Att en adelsman, Magnus Silfverstolpe, skulle överta hennes lägenhet var en del i att höja sig själv efter hennes frånfälle. Andra delar var alla de smycken i den svarta doktorsväskan som aldrig redovisades i dödsboet och där jag gick igenom och gjorde en värdering i början av 1980 talet i samband med att Hermine åkte till vår guldsmedsateljé.

Jag har tidigare trott att inlämnarna av Anna-Stinas tsar Ryska antikviteter var personer som endast gjorde en väntjänst.

Detta tror jag inte längre på då jag kontaktat flera via bla. brev och berättat delar av Hermines tragiska liv och förklarat att de inte gjort sig skyldig till något brott. Trots detta så möts man enbart av tystnad.

Den fyllda doktorsväskan med smycken önskade säkert Anna-Stina dela ut till enligt henne prominenta personer, allt för att höja sig själv.

De smycken Anna-Stina sedan inte antecknat något om kunde Magnus dela ut som kompensation till de som ställde upp som inlämnare.

Min dotter Jenny som också är utbildad guldsmed och numera Guldsmedsmästare arbetade under 3 1/2 år hos W.A. Bolin. I början av hennes tjänstgöring så kom hon hem med deras auktionskatalog.

Jenny kom ut med den till vårt landställe en helg 2007 och jag satte mig och bläddrade i den och kände snabbt igen flera smycken jag värderade från den doktorsväska Hermine kom till vår ateljé i början av 1980 talet.

Kontakten med Christian Bolin

Jag ringde Christian och berättade att jag kände igen flera föremål från deras auktion som inte redovisats i min dotters mormors dödsbo. Sen mailade jag Christian, se kopia av mail nedan.

Christian skriver bl.a.: ”samtliga föremål kommer från olika säljare varav två är från utlandet och enkommer från min egen familj. Broschen med tranorna visar inga spår av tennlagningar. Broschen med tranorna visar inga spår av lagningar. Säljarna är i de flesta fall kända till mycket kända personer, så du kan avskriva dessa föreml som sannolika kandidater till de försvunna smyckena från din släkting.”

I mitt svar till Christian så hänvisar jag till vad deras auktionskatalog skrev, nämligen att tranorna visar spår av lagningar. När Hermine kom med doktorsväskan så bad hon mig att reparera tran-broschen då den gått sönder vid de tunna långa benen. Den hade tidigare varit tennlödd och det är något som vi guldsmeder försöker undvika då guldet blir sprött och orent om man värmer för mycket. Eftersom den redan hade reparerats med tenn så valde jag att skava rent den gamla tennlödningen, lägga på lödvatten och värma upp försiktigt.

Christian skriver också: ”varav en är inlämnad av min egen familj”.

Det intressanta med Christians svar att det var kända och mycket kända personer som varit inlämnare stämmer väl överens med min uppfattning att dels delades det ut smycken till personer valda av Anna-Stina och sen smycken till de som hjälpt till med att vara bulvaner (inlämnare) av de tsar ryska antikviteterna.

Sen Christians att dessa ej kan vara kandidater då de är kända eller mycket kända är en märklig uppfattning, att kändisskap skulle vara en försäkran om att personerna har hög moral.

Ordenshållaren med pärlorna som Anna-Stina lämnade till mig för byte av pärlor och som hon skröt om att hon fått av Gustaf den v och som hon sa att hon ville ha åtgärdad då Jenny sedan skulle ärva den, ponera att Magnus påstod att Anna-Stina önskade att Prins Carl-Philip skulle ha den? Om så var fallet så var det ytterligare ett skäl till att lägga locket på. Denna ordenshållare samt några andra föremål från Anna-Stina ropade jag in.

Samtliga dessa smycken som försåldes på auktionen var efter att rättsväsendet la ner förundersökningen.

Upplägget till tystnad

När det gällde vårauktionen 2005 på Bukowskis så visade det sig att provisionen var exempellöst låg, endast 3% (ex moms 2,8 %). Även när det gäller Christian som säger att en av inlämnarna var från hans egen familj. Från min sida så är jag fullkomligt säker på att föremålen var de som Hermine visade mig. Ett trolig förklaring är att Christian fick ett föremål mot att ge inlämnarna en föredelaktigt låg provision.

Det är ett smidigt sätt att tillgodogöra sig en skattefri inkomst under förutsättning att det är under den skattefria gränsen för reavinst skatt.

När det gäller personer som jag kontaktat som tillexempel Per Aldeborg där en man i huset vid ett telefonsamtal (inspelat) sa att Per var en man med god kännedom om Anna-Stinas hem då han många gånger varit hemma hos henne.

När jag kontaktar Per så gör han ingenting för att hjälpa, vilket är helt obegripligt. Han är engagerad politiker som jag minns från Stadshuset från min egen tid i Stockholms kommunfullmäktige. Han har också varit engagerad i kyrkopolitiska frågor, mao en man som rimligen borde ha sitt engagemang för att bidra till en bättre värld.

Enda rimliga förklaringen är att han mottagit gåva genom Magnus där han sagt eller visat upp dokument att Anna-Stina önskade att han skulle få detta smycke.

Flera andra som rimligtvis borde ställa upp och hjälpa min dotter som strax innan 7 års ålder miste sin mor och på ett avskyvärt bestals på sitt arv, ändå inte ställde upp att hjälpa henne. Anders Grönros är en av de som besökte Anna-Stinas lägenhet och som dessutom bevittnade hennes testamente.

En annan jag sökt hjälp ifrån är Karin Uring Rask, boende i samma fastighet och som bevittnade Anna-Stinas testamente. Total tystnad och inget försök att hjälpa min dotter.

Även min dotters gudmor, Pirjo Olander som var med vid Hermines 25 års kalas februari 1985 och som många gånger besökte Anna-Stina gjorde ingenting för att hjälpa oss. Pirjo har efter detta aldrig sökt kontakt med min dotter, dvs hennes gudbarn.

Knut Herlin träffade jag vid Runebergsgatan tillsammans med Hermine någon gång i början av 1980 talet då Hermine överlämnade nycklar till Anna-Stinas lägenhet.

Anna-Stina kallade han för Knutte och han var en kille som kunde göra lite småfix samt hjälpte till med fönsterputs. Även Knut kontaktade jag och mailade bilder på föremål som hade sålts på Bukowskis från Anna-Stinas hem. Jag hörde av mig flera gånger och han påstod att det kunde vara fel på hans server och att han inte mottagit bilderna. Jag har på senare år informerat honom om Hermines tragiska bakgrund och hur hänsynslöst detta har utnyttjas för vinning, ändå ingen reaktion. Knut är en ivrig

Listan kan göras lång på de som i flertalet fall låtit sig tystas av snöd vinning.

Alla de som Magnus visste hade insyn i Anna-Stinas hem och som jag kontaktade var undvikande och gjorde ingenting för att bistå oss.