”Guldtallrikarna”

De 6 guldkantade tallrikarna såldes lämnades in av Kate Littorin (kommitent) och de 12 soldattallrikarna med grön kant lämnades in av Marianne Brodin.

I redogörelsen från Marianne Brodin, där det framgår i ”polisundersökningen” att vederbörande uppgivit att ”tallrikarna tillhört makens släkt och de var inropade på Bukowskis någon gång i början på 1900-talet. De hade enligt hennes uppgift legat i ett källarföråd under senare år och hade tänkts slängas”

Jag har kontaktat Marianne Brodin och hennes man Jan ett flertal gånger utan någon respons, trots att jag delgivit henne stora delar av den mycket tragiska bakgrund som Jennys mor hade och även hur sanslöst fräck jag anser denna kupp utförts.

Jag har också delgivit henne min övertygelse att hon inte har någon aktiv del i denna kupp – utan troligen endast utfört en väntjänst. Marianne Brodin har är medförfattare till boken ”Självkänsla att förstå sig själv och andra”. Det som Marianne belyser i boken – hur viktigt ett barns första år för dess framtida självkänsla är något som verkligen Hermine fick erfara.

Hermines liv var kantat av övergrepp, något som jag kommer återkomma till i min planerade bok, ”Flickan i blått”. Dessa övergrepp upphörde inte i och med hennes död utan fortsatte sedan genom storstölden av de ryska konstskatterna. Jag begriper inte hur vuxna människor kan bära på vetskapen om att vara inblandad i en så otäck historia utan att träda fram och stå upp för sanningen.

Det framgår också i texten att Bukowski i sin katalog ej uppgivit annat än Ryskt 1800-tal. Mycket märkligt att tillverkaren – Den Ryska Kejserliga Porslinsfabriken ej omnämndes – heller inget om tallrikarnas proveniens!

Att inte heller Den Ryska Kejserliga Porslinsfabriken omnämnts på följande bild är märkligt. Det har skrivits böcker om denna porslinsfabrik, en bok jag kan rekomendera är ”Das Weisse Gold Der Zaren”.

I tidigare inlägg så gav jag uttryck för min förvåning om att Bukowski inte uppgivit proveniensen. För att förtydliga mitt tidigare inlägg så ligger det till följande. I t.ex exempel tallrik nr 1375 – såld på vårauktionen 2005 så uppgav man följande:

1375. TALLRIK, porslin. Ryssland, Kejserliga Porslinsmanufakturen i St Petersburg, Nikolaj II (1894-1917). Signerad Kirsanof 1909. Kavetten med målad dekor av militärmotiv mot stadsbebyggelse, brättet med förgylld ciselerad dekor av lagerblad och det ryska riksvapnet. På baksidan inskription Pauls Livgardesregemente. Diameter 24 cm. Förgyllningen ngt nött.
Efter orginalverk av Masurovski.V.V.

Dessa guldkantade tallrikar var till antalet 6 st och Anna-Stina och Herman köpte dem tillsammans med de 12 st gröna tallrikarna  och en mängd andra föremål som blev kvar när Maria Pavlovna hastigt lämnade Sverige 1913.

Året efter gick skilsmässan igenom mellan Maria och Prins Wilhelm. Efter att Prins Wilhelms sålt Oakshill till Italienska staten så förvarades föremålen i Skogsinstitutets lokaler (vid Djurgårdsbron). Lyssna på det intressanta samtalet från den 25 mars 2009 på följande sida med Lars-Göran Löfström, tidigare förvaltare vid Statens Fastighetsverk.

Klicka på medialänken nedan för lyssna på samtalet

Storfurst Paul

Den av Bukowski ovan nämnda Pauls livregemente? Vem ar denne Paul?Paul var Maria Pavlovnas far, se: Storfurst Paul (Pavel Aleksandrovitj av Ryssland).

Maria Fedorovna

Kavetten med målad dekor av kavalleriofficerare, brättet med förgylld ciselerad dekor av lagerblad och det ryska riksvapnet. På baksidan inskription ”Livgardet under Maria Feodorovna”. Diameter 24 cm. Utrop: 60.000,- (klubbat pris: 710.000,-).  Ryssland Kejserliga Porslinsmanufakturen i St Petersburg, Nicholaj II (1894-1917). Signerad Gurijajev 1909.

Besök hos en av bulvanerna

Söndagen den 18 april 2010 så åker jag hem till Kate Littorin, Hedegatan 30 i Uddevalla. Jag knackar på och hon öppnar dörren. Hon ser inte ut att må bra och blir besvärad av mina frågor. Hon hänvisar till sin bror Ulf Littorin.

Jag får adressen till Ulf på Femkronorsvägen 12 i Uddevalla och åker dit. Ulf var trevlig och hade onekligen en berättartalang. Han ber mig vänta då han säger att han tror sig ha gamla foton av tallrikarna.

Manipulerat foto

Ulf plockar fram ett svartvitt foto samt 2 färgfoton. Jag tittar på korten och reagerar direkt att de inte känns äkta. Jag frågar Ulf om jag får ta med ett foto och han säger att det är okej. Från polisutredningen 2006 och fram till den lades ner och därtill mina efterforskningar ledde till att familjen Littorin kände sig stressade och fick hjälp att ordna en falsk proveniens. Kvinnan längst till höger i bild har klippts ut och klistrats in i ett nytt lager efter att tallrikar och ljusstakar placerats. Det mesta talar för att allt är manipulerat i photoshop och där man använt sig av lager och även gjort skuggorna.

Närbild av tallrikar och tavla

En påtaglig miss är hur tallrikarna har hängts på väggen. Det normala är att man har ståltråd som bildar ett kors på baksidan och sen viker man tråden på framsidan. Se exemel på turkos tallrik nedan.

Grynig närbild guldtallrik

På denna närbild så syns inget av någon tråd. Vid närmare betraktelse så ser man skarpa skuggor bakom ljusen. Normalt så får man fler skuggor, se fotot nedan med turkos tallrik och ljusstake. Fotomontaget har kanske gjorts i photoshop och är välgjort, men det är alltid svårt med att göra alla detaljer korrekta.