23 – polisutredningen 2006

Sakta mal rättsväsendets kvarnar…

Jag tog hjälp av en detektivbyrå och la själv ner en massa arbete och vad som skett blev allt mer uppenbart under sommaren 2005. Vi gjorde med hjälp av Detegere en polisanmälan och den startades först i början av 2006, men lades snabbt ner av polisinspektör Hans Olof Skogqvist. När min dotter var på förhör hos Hans Olof så yttrade han sig enligt min dotter att ” räcker det inte med att du ändå kommer ärva flera miljoner”. Ganska chockerande att en polis ger uttryck för fördelningspolitiska åsikter i samband med ett förhör som gäller en förskingring/stöld.

Även ett mycket okänsligt sätt att uttrycka sig till en ung kvinna (min dotter var 19 år vid förhöret) som vid 6 års ålder mist sin mor. Detta var uppgifter som kriminalinspektör Hans Olof väl kände till.

Den detektivbyrå som jag anlitade hade emellanåt hjälp av Eva-Maria van Der Kwast. Hon var lite bekant med den administrative chefen hos Bukowski (Marie-Louise Jansson). I samband med ett möte hos Bukowskis så fick Eva-Maria van Der Kwast klart för sig att det kunde vara mycket högre belopp än de ca 15 miljoner som Anders kände igen, det kunde vara värden över 60 miljoner. Tyvärr så spelade ej Eva-Maria van Der Kwast in samtalet, men hon har undertecknat ett intyg där hon redogör för mötet (se

Lätt att vara efterklok, men en uppenbarlig miss från Detegere och Ewa-Maria van der Kwast var att samtalen med Bukowskis inte spelades in. Sen så kanske det hade varit bättre att som Ewa-Maria van der Kwast påtalade att Bukowskis måste konfrontera Pontus Silfverstolpe, men att överenskommelsen blev att de skulle avvakta. Detta ledde till att operation ”locket på” kunde startas.

 

 

Detta intyg om vad som hade sagts förnekades av Bukowskis. Ja man kan fråga sig av vilket skäl Ewa Maria van der Kwast skulle hitta på allt och sen underteckna ett intyg.

 

Ingen utan skuld

Ett av skälen till detta var säkert att de flesta inom Bukowskis använt sig av vänner vid inlämning för att inte åka på skatt. Alla hade med andra ord något på sitt samvete. Lösningen var från Bukowskis sida att Magnus Silfverstolpes brorson – Pontus Silfverstolpe (antikdeckaren) och Tom Österman (tidigare Chef för hemvärderingen på Bukowski) fick sluta på Bukowskis, vilket skedde vid samma tid som förundersökningen startade och började hos Åmell´s.

Paul Hörhammer var VD för Bukowskis avdelning i Helsingfors och en bra länk till Ryska köpare av föremålen som härstammade från den Ryska tsarfamiljen, via Storfurstinnan Maria Pavlovna, tsar Nicolaus kusin
Den 18 april 2005 avgår Paul Hörhammer som VD för Bukowski i Helsingfors

 

Samtal med Frederike Hörhammer

Jag var lite bekant med Paul Hörhammers yngre halvsyster och vid ett möte med Frederike så berättade hon för mig att hennes bror ”gått upp i rök”. Ingen tycktes veta vad han tagit vägen. Jag fick en känsla av att hans sorti hade ett samband med vårt ärende.

Paul byggde upp under en lång tid en position som en av Nordens främsta experter på rysk konst. Han var en nyckelperson när ryska oligarker och samlare under 1990 talet och tidigt 2000 tal dammsög den finska och svenska marknade på rysk konst och konsthantverk.

 

En av bulvanerna

I polisutredningen där Hans Olof Skogqvist håller med Bukowskis antecknar han att en av inlämnarna hette Stefan Gustavsson. Var det slarv från Hans Olof Skogqvist sida inte kontrollerade uppgiften närmare genom att begära ut underlag om vem som var kommitent eller medvetet och i samarbete med Bukowskis? Det lär vi aldrig få veta, men många märkliga turer var det onekligen i detta ärende.

Jag har mycket material i mina ”gömmor” och nu lägger jag upp ett dokument som upprättades mellan kommitenten Kate Littorin och Bukowskis representant den 12/1 -05 i Uddevalla.

Om man sedan jämför ovanstående dokument med förundersökningshandlingarna så är det något som inte stämmer. I förundersökningen står att tallrikarna ”lämnats in av Stefan Gustavsson mfl”. Varför skrevs detta namn istället för Kate Littorin? Hur många Stefan Gustavsson finns månde i Sverige? Oräkneliga, men Kate Littorin finns bara en. Dessutom är dessa tallrikar mycket mycket ovanliga.

Se dokumentet nedan upprättat mellan Bukowski och Kate Littorin

 

kommitent Kate Littorin
upprättat 12/1 -05 i Uddevalla, en och en halv månad innan Anna-Stinas död.

 

 

Samtal inspelat med Kate Littorin 9 december 2009 kl 19.40

I detta samtal förnekar Kate bestämt att hon har gått på Restenäs konfirmationsläger.

Samtal inspelat med Johan Laring den 8 februari 2010 kl 20.30 som bekräftar att Kate Littorin och Magnus hade gått på samma konfirmationsläger på Restenäs.

Ytterligare ett samtal med Lennart Zetterqvist den 9 december 2009 där han bekräftar att Magnus kände Kate och att även hennes äldre bror gick på Restenäs.

samtal med Sören Lindqvist den 9 december 2009, ytterligare en som dock endast har ett svagt minne av Kate och hennes bror, men som mycket väl mindes Hermin.