Sakta mal rättsväsendets kvarnar…

Jag tog hjälp av en detektivbyrå och la själv ner en massa arbete och vad som skett blev allt mer uppenbart under sommaren 2005. Vi gjorde med hjälp av Detegere en polisanmälan och den startades först i början av 2006, men lades snabbt ner av polisinspektör Hans Olof Skogqvist. När min dotter var på förhör hos Hans Olof så yttrade han sig enligt min dotter att ” räcker det inte med att du ändå kommer ärva flera miljoner”. Ganska chockerande att en polis ger uttryck för fördelningspolitiska åsikter i samband med ett förhör som gäller en förskingring/stöld.

Även ett mycket okänsligt sätt att uttrycka sig till en ung kvinna (min dotter var 19 år vid förhöret) som vid 6 års ålder mist sin mor. Detta var uppgifter som kriminalinspektör Hans Olof väl kände till.

Den detektivbyrå som jag anlitade hade emellanåt hjälp av Eva-Maria van Der Kwast. Hon var lite bekant med den administrative chefen hos Bukowski (Marie-Louise Jansson). I samband med ett möte hos Bukowskis så fick Eva-Maria van Der Kwast klart för sig att det kunde vara mycket högre belopp än de ca 15 miljoner som Anders kände igen, det kunde vara värden över 60 miljoner. Tyvärr så spelade ej Eva-Maria van Der Kwast in samtalet, men hon har undertecknat ett intyg där hon redogör för mötet (se

 

 

 

Magnus Silfverstolpes utsago

I polisförhöret så säger Magnus: ”förelåg ett misstroende från Anna-Stina Genteles sida mot Anders Fors vad gäller ekonomi.” Om man går in och läser på följande sida så förstår man hur illa detta påstående svarade mot verkligheten. Lite motsägelsefullt mot vad han sa i en mailväxling 22  mars -05: ”Stintan tyckte Jenny hade det bra ekonomiskt”

 

Mailväxling Magnus den 21 mars 2005

Vid polisförhöret av Magnus 2006 så påstår han att Anna-Stina hyste misstro mot Anders sätt gäller ekonomi. Det fantastiska är att han i mail som jag publicerar nedan säger att Stintan (Anna-Stina) tyckte Jenny hade det bra ekonomiskt. Väldigt motsägelsefullt mot vad han vittnade ett år senare i polisförhöret.

 

——-Ursprungligt meddelande——-
Från: 0858026536@bredband.net
Datum: den 21 mars 2005 23:01:01
Till: Anders Fors; jenny@fors.org
Ämne: Ett svar
21/3-05

Anders och Jenny

Anders, du skriver i ditt senaste mail att du tycker försäljningen av klockan är märklig. Naturligtvis kan inte jag exakt säga hur Stintan tänkte och kände men jag ska ändå göra ett försök Du har ju redan tidigare
berättat hur du tycker att saker Stintan sagt eller gjort varit märkliga och jag vet ju att ditt och hennes sätt att se på saker och ting varit väldigt olika, i många fall. Jag vet också att det ibland lett till, som Stintan
upplevde det, hårda ordväxlingar.

Du vet också att jag är väldigt glad för det ansvar du tagit för Jenny, och det sätt du värnade om henne som liten. Det tror jag jag sa till dig redan den gång för länge sedan när jag först tog kontakt och bad att få
vara någon sorts mellanhand så att Hermine skulle kunna träffa Jenny.

En ganska lång tid har gått och mycket har hänt sedan Hermine dog. I början var Stintan full av förhoppningar om att får en nära kontakt till Jenny. Hon hoppades få berätta saker om Hermine, saker som Hermine
sagt eller gjort, med och utan Jenny. Det blev inte så och jag talade många gånger med Stintan om barn och barns tankar, att Jennys relationen till Stintan inte var så självklar, att Stintan var tvungen att förstå att
Jenny var ett litet barn. Jag försökte också i många samtal få henne att se Jenny, inte bara som Hermines dotter utan som en egen individ som kunde berätta saker. Ofta uppmanade jag henne att fråga Dig, Jenny, om ditt liv och inte bara berätta om Hermine.

Det var inte så lätt för henne, hon tänkte och grubblade ständigt över Hermine, vad som hade hänt och vilken roll hon spelat i Hermines dåliga självförtroende och problem. I många år hoppades och längtade hon
ändå över att hon och du Jenny en dag skulle kunna hitta varandra, kunna tala med varandra.

Långsamt började det hoppat försvinna hos henne, i takt med att Jenny blev äldre. Hon kände det som att hon inte spelade någon roll i Jennys liv, och sörjde det. Ofta återkom hon till Anders ord hos Anne
Lindblad, ”du behövs inte”. Jag vet inte om det sas, men hon berättade det så.

Jag vet att Stintan i början talade om att Jenny skulle ha malakitklockan, men hon övergav den tanken. Stintan var vid sina sinnes fulla bruk fram till några dagar före sin död. Jag resonerade och diskuterade ofta
med henne,men hon fattade sina egna beslut. När hon ville ha min hjälp hjälpte jag henne.

Stintan tyckte att Jenny hade det bra ekonomiskt, hon hade velat dela med sig mer av minnen än pengar. Mycket har hon sparat till Jenny, mycket har hon som jag berättat skrivit lappar och kommentarer till. Men hon har också sålt saker, och gett bort saker. Jag har inte hindrat henne när hon velat glädja vänner eller andra som behövt hjälp.

På många sätt var Stintan mycket generös mot sådana som behövde hjälp. Jag kan förstå att Jenny kan känna en besvikelse om hon hoppats få malakitklockan efter sin mormor. Stintan valde att sälja den och det respekterar jag. Det skedde som jag skrev i maj men kanske ni inte noterade det när ni besökte henne.

Jag tror vi får leva med det. När Stintan levde förfogade hon själv över sina ägodelar och valde hur hon ville göra med dem. Kanske jag tyckte annorlunda ibland men jag fattade inte hennes beslut, jag hälpte henne med praktiska detaljer. Så mycket mer kan jag inte säga.
Mvh
Magnus

 

Tack för ditt svar Magnus,

Att få en nära relation till en människa är inte något självklart bara för att man så önskar. Anna-Stina lovade personalen på Barnavårdscentralen när Jenny var nyfödd att sörja för Hermine och Jenny, detta skedde dock inte. Efter alla dessa upplevelser med Anna-Stina så hoppas jag att jag slipper förklara närmare varför jag var förbannad hos Anne Lindblad.

Den nära relation till Jenny som bla min mor fått är inte något som sker från en dag till en annan utan bygger på att en tillit byggs sakta upp. Detta har skett genom hårt arbete och inte genom tomma ord. Att i stort sett varje år få höra att du och Anna-Stina tillsammans firade hennes födelsedag utan att förstå vilket tillfälle detta kunde ha varit att bjuda med Jenny – det begriper inte jag.

Om lyckan i livet är att ha människor omkring sig som inte säger vad de tycker utan ställer sig in så skulle jag hellre välja att leva ensam. En i raden av dessa smilfinkar var Bosse Bagare.

I vår familj har alltid barnen stått för framtiden. Redan när jag var 22 år skänkte mina föräldrar vad de ägde i fastigheter till min syster och mig. Jag har gjort desamma så att Jenny äger 75% av huset på Backebogatan och delen av detta ägarinnehav har mindre än hälften att göra med arvet från Hermine. Jag har här bifogat ett brev som jag skrev ihop igår kväll. Jag ville sova på saken innan jag skickade det till dig.

Tankarna i detta brev har jag funderat en längre tid på och jag nämnde dessa även för Möllerström.

Jenny är känner till dess innehåll, men jag ber dig själv lyssna med henne och höra hur hon känner.

Morgonhälsningar
Anders

Mailet i orginal som pdf

 

 

Ingen utan skuld

Ett av skälen till detta var säkert att de flesta inom Bukowskis använt sig av vänner vid inlämning för att inte åka på skatt. Alla hade med andra ord något på sitt samvete. Lösningen var från Bukowskis sida att Magnus Silfverstolpes brorson – Pontus Silfverstolpe (antikdeckaren) och Tom Österman (tidigare Chef för hemvärderingen på Bukowski) fick sluta på Bukowskis, vilket skedde vid samma tid som förundersökningen startade och började hos Åmell´s.

 

Märkligt låga provisionen

Den 3 oktober 2005 så mailar jag Staffan Fougner (Detegere utredningsbyrå) nedanstående mail. Där framgår att provisionen låg på strax under 3% mot gängse 12 %. Lars Bengtsson som var samordnare på specialenhet inom skattemyndigheten med uppgift att granska auktionsföretagen hade fått fram omfattande information som borde vara intressant för rättsväsendet, men pga sekretess inte kunde informera mig. Han hade också funnit gemensamma nämnare bland inlämnarna.

De 6 st guldkantade tallrikarna lämnades in av Kate Littorin i Uddevalla och de 12 st grönkantade lämnades in av Marianne Brodin boende i Östermalm. 2 familjer från helt olika delar av landet fick förmånen att få den extremt låga provisionen, märkligt sammanträffande.

En av de gemensamma nämnarna kan ha varit den extremt låga provisionen.

 

 

 

 

 

 

 

 

Samtal med Frederike Hörhammer

Jag var lite bekant med Paul Hörhammers yngre halvsyster och vid ett möte med Frederike så berättade hon för mig att hennes bror ”gått upp i rök”. Ingen tycktes veta vad han tagit vägen. Jag fick en känsla av att hans sorti hade ett samband med vårt ärende.

Paul byggde upp under en lång tid en position som en av Nordens främsta experter på rysk konst. Han var en nyckelperson när ryska oligarker och samlare under 1990 talet och tidigt 2000 tal dammsög den finska och svenska marknaden på rysk konst och konsthantverk.

 

En av bulvanerna

Jag har mycket material i mina ”gömmor” och nu lägger jag upp ett dokument som upprättades mellan kommitenten Kate Littorin och Bukowskis representant den 12/1 -05 i Uddevalla.

Om man sedan jämför ovanstående dokument med förundersökningshandlingarna så är det något som inte stämmer. I förundersökningen står att tallrikarna ”lämnats in av Stefan Gustavsson mfl”. Varför skrevs detta namn istället för Kate Littorin? Hur många Stefan Gustavsson finns månde i Sverige? Oräkneliga, men Kate Littorin finns bara en. Dessutom är dessa tallrikar mycket mycket ovanliga.

Se dokumentet nedan upprättat mellan Bukowski och Kate Littorin

 

 

 

Samtal inspelat med Kate Littorin 9 december 2009 kl 19.40

I detta samtal förnekar Kate bestämt att hon har gått på Restenäs konfirmationsläger.

 

Samtal inspelat med Johan Laring den 8 februari 2010 kl 20.30 som bekräftar att Kate Littorin och Magnus hade gått på samma konfirmationsläger på Restenäs.

 

Ytterligare ett samtal med Lennart Zetterqvist den 9 december 2009 där han bekräftar att Magnus kände Kate och att även hennes äldre bror gick på Restenäs.

 

samtal med Sören Lindqvist den 9 december 2009, ytterligare en som dock endast har ett svagt minne av Kate och hennes bror, men som mycket väl mindes Hermine.