Dopet i Mälarhöjdens kyrka

När vår dotter Alice döptes våren 1998 bjöd vi in Anna-Stina till dopet och hon uppskattade detta. Under alla år höll jag en rak och tydlig kommunikation med Anna-Stina.

Fjäsk har aldrig varit något som jag ägnat mig åt. Anna-Stina nämnde vid ett tillfälle att jag var som ”en stubbe” att tala med.

Jag tror ändå att även om vi hade våra stridigheter så vidhöll vi kontakten under alla åren. Hon bjöds hem till oss på Backebogatan och vi besökte henne med jämna mellanrum på Borgarhemmet dit hon flyttade 1997.

Hennes bostadsrätt på Eriksbergsgatan 34 hyrdes ut, något som Magnus ombesörjde.

På bilden nedan så ser man Anna-Stina med ett varmt ansiktsuttryck titta på Alice.

Intervjun ”Efter tre” i september 1998 – Olle Stenholm

Anna-Stina var en motsägelsefull person. I en intervju påstods hon vara blind sedan fem år, men det stämde inte. Hon opererades för starr september 1998, men hon var aldrig helt blind dessförinnan.

Det fanns tidigt en dramatik kring hennes ögon. Redan 1983 mötte Hermine mig vid dörren med en svart lapp för ögat och sa: ”Mamma håller på att bli blind, så jag provar hur det är.”

Men Anna-Stina var inte blind. Efter 1993 bevisade hon motsatsen flera gånger. På vårt bröllop den 23 augusti 1997 satt hon längst fram för att följa vigseln, och efteråt bad hon mig byta ut de anfrätta pärlorna på en brosch hon höll i – pärlor hon omöjligen hade kunnat se, så påståendet under intervjun om att hon var helt blind stämde inte.

Anna-Stina var sannerligen en drama queen av stora mått, men kunde emellanåt vara riktigt underhållande.

Inspelningen är gjord av Sveriges Radio ”Efter Tre” den 29 september 1998, produktionsnummer: 4035-98/0929, inslaget har redigerats av Anders Fors där musiken redigerats bort