Kammaråklagare Niklas Lagrell

Den 6/3 2007 skickar jag nedanstående brev till Niklas. Jag kan konstatera att ingen samverkan gjordes mellan skatteverket, polis/åklagare för att lösa detta brott. Denna totala avsaknad av samarbete mellan myndigheter är något som under senare år uppmärksammat och äntligen försökt göra något åt, se info riksdagen.

Inspelat samtal med Niklas Lagrell

22 mars 2007 så ringer jag upp Niklas Lagrell. I samtalet så säger han bla att föremål kan ha givits bort. Det kan ju vara en tanke, men om man sätter in sig i ärendet så förstår man att den tanken haltar betydligt. Om Anna-Stina givit bort en mängd föremål så skulle det vara helt i sin ordning och stå henne fritt. Problemet är dock att inlämnarna av föremålen från Anna-Stinas hem inte uppgivit att de fått dem av gåva och deras utsago om proveniens (föremålens ursprung och historia) är de mest fanasifulla historier.

Inspelat samtal den 3 maj 2007 med Per Lindqvist

Per Lindqvist var åklagaren som inledningsvis tog beslut om att upprätta en förundersökning. I alla mina kontakter med Per så upplevde jag honom väldigt vänlig och sympatisk. I inledningen av samtalet så säger Per att det är oerhört svårt att veta om Anna-Stinas avsikter med hennes kvarlåtenskap.

Hans resonemang har en poäng i fall att inlämnarna av de Ryska föremålen hade uppgivit att de fått föremålen som gåva av Anna-Stina. Det känns som om Per inte riktigt läst vad inlämnarna uppgivit för proviniens. Dessutom så fanns det inget skäl att ”mörka gåvor” då gåvoskatten avskaffades den 1 januari 2005.

 

 

Inspelat samtal med Lars Bengtsson

Lars Bengtsson som arbetar på skatteverket var mycket hjälpsam och förvånad över att inte polis/åklagare kontaktade honom då han funnit gemensamma nämnare bland de som sålt föremålen på Bukowskis auktion våren 2005.

Samtalet nedan skedde den 5 mars 2007

 

Jag hade ytterligare ett samtal med Lars den 23 april 2007

Natten då hon berättade

Hermine berättade då bla om Storfurstinnan Maria Pavlovna och tsarfamiljen och de föremål som Anna-Stina och Herman köpt efter henne och att dessa föremål förvarades i Skogsinstiutetet.

Jag kände som 19 åring inte till denna byggnad, men fick berättat för mig att det var i Nobelparken invid Djurgårdsbron.

Detta unika kröningsalbum var också ett av de föremål Hermine nämnde som försåldes vårauktionen 2005, tillsammans med de gröna tallrikarna och tavlan föreställande ett skeppsbrott som jag sett vid ett flertal tillfällen.

Tsar Alexanders kröningsalbum har en naturlig koppling till storfurstinnan Maria Pavlovna då Tsar Alexander ll var hennes farfar.

 

Bukowskis vårauktion 2005

Vid Bukowskis vårauktion 2005 upptäckte jag föremål efter min dotters mormor som några månader tidigare avlidit. Efter en tids resercharbete framkom att föremål för över 60 miljoner hade stulits och sålts via bulvaner. Det som gör historien ytterst obehaglig var att min dotter var endast 6 år när hennes mor avled och detta har samvetslösa personer utnyttjat på ett sätt som står över vad varje normalt funtad människa kan förstå.

Ett av dessa föremål som såldes på Bukowskis var ett par lystrar med koboltblått glas (en form av vägglampetter) – se bild nedan. Bukowskis nämnde på hemsidan att att en av Lystrarna var lagad, men de hade inte noterat att den vänstra lystern hade någon lagning. Det är ett gott betyg till min far och mig så lagade den på ett skickligt sätt.

Anna-Stina nämnde för mig Carl Johan Bernadotte och hans dåvarande hustru Kerstin Wijkmark var med vid köpet av föremålen efter Maria Pavlovna.

Reparation av lystrarna

Anna-Stina och Hermine kom förbi till vår guldsmedsverkstad vi hade i vår villa i Mälarhöjden någon gång 1982 – 1984 med dessa 2 lystrar. Den vänstra i bild hade den mellersta ljushållaren gått av. På den högra lystern ser man en lagning med tenn på den mellersta ljushållaren, se bild nedan med markering A samt B. Även denna önskade Anna-Stina att jag skulle åtgärda. Hon berättade att ett klumpigt hembiträde hade haft sönder den.

Min far, guldsmed Haldor Fors, avrådde då mig från att försöka ge mig på att åtgärda saken. Skälet till detta var att en upphettning skulle kunna äventyra brännförgyllningen.

Tillsammans med min far så resonerade vi hur vi skulle åtgärd skadan. Far hade lång erfarenhet som guldsmed och han sa till mig att vi skulle försöka vrida på delarna då han var säker på att delarna var ihopskruvade. Vi började med att vrida försiktigt på den översta kristall kulan.

Det stämde, den var fastskruvad på en gängad stång. Efter att vi lossat bollen så plockade vi de 4 delarna med de droppformade prismorna. Därefter så lyfte vi försiktigt bort den brännförgyllda delen som satt ovanför det koboltblå glaset. Därefter lyfte vi den koboltblå glasdelen.

Far hade rätt, vi fick på så vis loss alla delar och den mellersta delen med ljushållaren vars gänga brytits av.

Vi bestämde oss för att försöka tennlöda den avbrutna gängan där brottet uppstådd, men den lödningen höll inte. Vid nästa försök bestämde vi oss för att borra med en tandläkarborr i den avbrutna gängans bägge ändar och sätta in ett stift och därefter hårdlöda.

Jag blandade ihop ett eget slaglod och för att inte riskera brännförgyllningen så lindade vi runt blöt lakansväv runt kringliggande delar.

Anna-Stina berättade också i samband med besöket att hennes bror, Olle Högström (född 1916) hade varit VD för Flygsfors glasbruk, han förvärvade senare även Gadderås glasbruk. Han hjälpte sin syster med att låta en glasblåsare tillverka en ny koboltblå del till en av Lystrarna då en hade gått sönder.

 

Glasvas Coquille

Det är just denna teknik med opakt intensivt koboltblått glas som var Flygsfors specialité. Olle Högström hjälpte sin syster just med att skapa en ersättning av det trasiga glaset i lystern. Opakt glas var en förutsättning för ett lyckat resultat då man inte ville se den gängade stången som höll ihop lystern och att den skulle bli så lik som möjligt orginalet. Vid närmare betraktelse så såg man skillnaden, men endast något man såg på nära håll.

 

 

 

 

Cad ritningar på ljusarmarna

Nedan ser ni cad skisser på hur jag och min far reparerade den avbrutna gängade staven.

 

 

 

inspelat samtal med Inga Forester

Den 29 januari 2008 ringde jag upp Anna-Stinas gamla arbetskamrat och väninna efter att jag dessförinnan skickat bilder på lampkronor och vägg lystrarna.

Hon var tidigare arbetsledare och flygvärdinna på ABA, (senare namn SAS).

Väninna till Anna-Stina berättar i ett telefonsamtal att Anna-Stina var så besviken över vad hon fick i samband med skilsmässan. Lite märkligt då Herman vid giftemålet 1945 upprättade ett äktenskapsförord som sedan upphävdes efter påtryckning från Anna-Stina. Vid giftemålet 1945 hade Anna-Stina inga tillgångar alls att tillföra boet när de gifte sig. Inga kommer ihåg lampetterna med blått glas (lystrar) och att de var på var sin sida om ett stort skåp. Hon kommer också ihåg lampkronan. Herman ordnade 2 st adoptivbarn till Inga.

Enligt Inga var Anna-Stina snobbig och det var många personer som avskydde henne. Hon ville endast umgås med grevar och personer som hade von framför sitt namn. Anna-Stina hade enligt Inga en livlig fantasi och levde i en drömvärld. Hon tyckte bra om Herman, men hennes man hade svårt för honom och visste inte om han var fågel eller fisk.

Jag spelar endast upp delar av samtalet.

 

Samtal med Marianne Bernadotte

Den 19 september 2007 ringer jag upp Marianne Bernadotte. Hon var gift med Sigvard Bernadotte fram till hans död 4 februari 2002. Marianne var väldigt trevlig att tala med och skälet till att jag ringde upp henne var att Anna-Stina nämnde för mig Carl Johan Bernadotte och hans dåvarande hustru Kerstin Wijkmark var med vid köpet av föremålen efter Maria Pavlovna. I samtalet så bekräftar Marianne att hennes svåger hade ryskt porslin.

Samtal med Nils-Petter Sundgren

21 januari 2008 ringde jag upp Nils-Petter. Anledningen till detta samtal var att jag fann en bild från våren 1947 när Herrman och Anna-Stina åkte till Rivieran på en försenad bröllopsresa.

På en av dessa bilder fann jag Anna-Stina med ”ordenshållaren” och sen fann jag också en bild med henne och Nils-Petter som då endast var 17 år. En liten rättelse, i samtalet med Nils-Petter antyder jag att Herrman var far till Hermine, så var inte fallet, utan vid DNA prov så kan vi utesluta detta och vem som var hennes biologiska föräldrar kommer redovisas i kommande projekt. Efter samtalet med Nils-Petter så fortsatte mitt researcharbete och en mängd nya delar i ärendet har jag grävt fram. Jag har också fått bekräftat att försäljningen av Ryska föremål som tillhört Storfurstinnan Maria Pavlovna såldes i mitten av 1950 – talet, mer info kommer framöver.

Vi hade ett väldigt trevligt samtal på 14 minuter som ni kan höra delar av. Jag har valt att inte publicera hela samtalet då den information jag delgav honom vill jag vänta med att släppa. Tanken är att det ska ingå i mitt kommande projekt: ”Flickan i blått”.

Nils-Petter minns vi alla som är lite äldre att han var en skärpt man och bla uppskattad filmkritiker, läs mer på wikipedia.

Han delade min syn om hur samhället hade utvecklats och att det gått så långt att vissa väljer att ta lagen i egna händer. Jag har förståelse för att människor kan känna sig frustrerande och har själv känt en djup ilska emellanåt, men är av den åsikten att våld föder våld och att karma drabbar människor som går över lik. I samtalet nämner jag att Herrman tog livet av sig, det råder dock olika uppgifter kring hans död, allt från hjärtinfarkt, överdos, hängning. En sak är dock klar, hans missbruk bidrog till en alltför tidig död.

Klicka på ljudfilen nedan så får ni ta del av delar av vårt samtal.

 

 

Jag kommer nu succesivt i kommande inlägg beskriva närmare hur plundringen gick till, vilka föremål samt Silfverstolpes närstående bulvaner.

 

Tanken är att minst göra ett inlägg i veckan och jag kommer publicera fler instressanta samtal.

De nödvändiga dödsfallen och plundringen av ett arv

Innan jag går in på själva plundringen av de ryska antikviteterna måste jag adressera de två dödsfall som var en förutsättning för att upplägget skulle kunna genomföras.

I Sverige är preskriptionstiden för grova förmögenhetsbrott tio år, men för dråp och mord är den numera avskaffad – en avgörande juridisk detalj i ljuset av det som skett.

Den 1 januari 2005 avskaffades arvs- och gåvoskatten i Sverige. Bara veckor senare, den 6 februari 2005, på Jennys 19-årsdag, ringde Anna-Stina upp mig. Hon lät bekymrad; de nya reglerna innebar att hela det tidigare upplägget med en förteckning enligt testamentet nu var överspelat.

I det arvskiftesdokument som upprättades i mars 2009 av advokat Christer Magnergård, återges ett uttalande från Magnus. Han uppger där att Anna-Stina kände ett mycket litet förtroende för Jennys pappa, Anders Fors.

Eftersom hon trodde sig ha få år kvar att leva, ville hon säkerställa att Magnus fungerade som förvaltare för att garantera Jennys tillgång till arvet vid vuxen ålder.

Historien om Anna-Stinas metodiska kontroll sträcker sig dock betydligt längre bakåt:

 

• 5 juli 1945: Ett äktenskapsförord upprättas för att trygga Herrman Genteles förmögenhet inför giftermålet med en då lottlös Anna-Stina.

• 27 oktober 1955: Anna-Stina lyckas få Herrman att upphäva äktenskapsförordet.

• 1966–1969: Under den utdragna skilsmässan anlitar Anna-Stina Advokat Hans Ihre, som var väl etablerad bland adelskretsar. Herrman anlitade stjärnadvokaten Ormonde Goldie. Han debiterade det för tiden astronomiska arvodet på 184,000 kronor, vilket understryker de stora värden som stod på spel. Under denna period lyckas hon den 12 oktober 1967 få Herrman att skriva ett testamente där det löd följande: ”all min kvarlåtenskap, av vad beskaffenhet den vara må, till lika delar skall med äganderätt tillfalla fru Anna-Stina Gentele, född Högström, och Anna Hermine Desirée Gentele, född den 1 februari 1960”.

Till Anna-Stinas möjliga försvar så hade hon själv drabbats av trauman i livet som påverkade hennes handlingar längre fram, men utan tvekan så var hon en kvinna med många sidor.

Hon lät dessutom Hermine skriva ett eget testamente redan vid 18 års ålder med Anna-Stina som förmånstagare – ett ytterst ovanligt och strategiskt upplägg.

Kontrasten till min egen familj är total. Mina föräldrar byggde sitt välstånd genom hårt arbete. Redan 1980, med hjälp av den tidigare polisen och gammal vän till min far, Kurt Eriksson, gåvades två obelånade fastigheter till mig och min syster för att trygga nästa generation.

Hermine kände väl till detta och uttryckte ofta en djup oro över att hon aldrig skulle ha råd att ärva Anna-Stina på grund av dåtidens skattetryck.

Trots att jag har varit en ansvarsfull företagare sedan 1977, utan en enda betalningsanmärkning, utmålades jag som omdömeslös. Magnus hade i egenskap av gudfar alla möjligheter att kontrollera min vandel hos myndigheterna, men fakta passade inte hans planer på att plundra boet på värden över 60 miljoner kronor.

När Jenny förhördes 2006 av kriminalinspektör Hans-Olof Skogkvist, möttes hon av en cynisk inställning: ”Du kommer ju ändå ärva ett antal miljoner”. Det är stötande att en polis framför fördelningspolitiska åsikter vid misstanke om grova brott.

Det påminner om den kritik som Chefs-JO Mats Melin framförde i februari 2010, där han visade att hela 90 % av anmälda bedrägerier hos Stockholmspolisen lämnades outredda efter 12 månader.

 

Brevet till Magnus och Patricia 2014

Den 14 december 2014 valde jag att skriva ett 15-sidigt brev till Magnus och hans dåvarande hustru Patricia (även kallad Jeanette). Där redogjorde jag för delar av Hermines liv, historien kring de ryska antikviteterna och Magnus agerande. Medan Magnus svarat med total tystnad, har Patricia uppenbarligen berörts av informationen. Jag noterade att hon på sin Facebook-sida valde att ta bort en bild från sin 50-årsfest föreställande Tomas Djusberg utklädd till indian. I mitt brev hade jag beskrivit en specifik episod mellan Hermine och Tomas – en händelse som troligen upprörde Patricia så djupt att hon inte längre ville förknippas med bilden av honom.

 

 

Att hon besitter denna grundläggande moral och reagerar på Hermines tragiska livsöde ger jag henne all kredit för; det visar att hon har ett samvete. Plundringen handlar om mer än pengar.

Det handlar om de tragiska omständigheterna i Hermines liv och det totala sveket mot hennes minne. Som Martin Luther King Jr. sa: ”Det är inte de onda människornas ondska som är det farliga, utan de goda människornas tystnad.”

 

Nedan publicerar jag endast sidorna 7 och 8 av de totalt 15 st av brevet jag skickade till Magnus och Patricia. Att jag inte redovisar allt beror på att jag vill spara dessa delar till ”flickan i blått”.

 

 

 

 

En kort sammanfattning

30 december 1992 gör Hermine ett självmordsförsök, hon gör ett till 10 januari 1993 som leder till hennes död. Den 24 februari 2005 avlider hennes mor, Anna-Stina Gentele på Borgarhemmet.

Det som under den tiden utspelade sig kan man ha många synpunkter på. Några kanske tycker Magnus verkligen agerade som en nära vän och ”son” till Anna-Stina. Andra kan ha uppfattat hans agerande på ett annat sätt, kanske rent av kallt beräknande.

För att försöka få en nyanserad och neutral bedömning av skeendet så frågade jag ChatGPT.

Jag ställde följande fråga utifrån faktiska händelser till ChatGPT:

Ung kvinna som har en dotter på 6 år gör ett självmordsförsök, en kort tid efter det så säger en man som påstår sig vara en nära vän till henne ”att var och en väljer själv när men vill kliva av tåget”.

Mannen är rektor, teolog, undervisat i sex & samlevnad samt gudfar till kvinnans 6 åriga dotter. 2 veckor senare tar hon livet av sig. Efter ytterligare 2 månader så upprättar den unga kvinnans 73 åriga förmögna mor ett testamente med gudfadern som förmånstagare.

 

ChatGPT gav följande svar:

Det du beskriver väcker många etiska, psykologiska och eventuellt juridiska frågor. Jag kan inte avgöra vad som faktiskt hänt i ett specifikt fall, men jag kan förklara hur sådana situationer ofta bedöms ur olika perspektiv.

---

1. Uttalandet efter självmordsförsöket

När någon nyligen har gjort ett självmordsförsök betraktas personen normalt som akut sårbar.

Att i det läget säga något i stil med “var och en väljer själv när man vill kliva av tåget” kan uppfattas på flera sätt:

• Filosofiskt resonemang om autonomi.

• Brist på empati eller förståelse för suicidrisk.

• I värsta fall kan det uppfattas som normalisering eller indirekt uppmuntran till självmord.

Inom psykologi och suicidprevention rekommenderas i stället att man:

• tydligt visar stöd och hopp

• uppmuntrar personen att söka hjälp

• undviker formuleringar som kan tolkas som att självmord är ett rimligt val.

För en person i en makt- eller förtroendeställning (rektor, teolog, gudfar) anses ofta ett ännu större ansvar finnas.

---

2. Etiska aspekter

Flera etiska problem kan uppstå i en sådan situation:

• Förtroenderoll: En gudfar eller nära vän till familjen förväntas agera i barnets och familjens bästa intresse.

• Professionell roll: Som rektor och teolog förväntas personen ofta ha ett särskilt ansvar för omsorg och moralisk vägledning.

• Påverkan på en sårbar person: Att uttrycka sig på ett sätt som kan uppfattas som accepterande av självmord kan anses etiskt problematiskt.

Det betyder inte automatiskt att personen juridiskt gjort något fel, men moraliskt kan det ifrågasättas.

---

3. Juridiska frågor (i många rättssystem, t.ex. Sverige)

Det finns några möjliga juridiska områden som ibland blir aktuella i liknande fall:

Uppmaning eller medhjälp till självmord

I svensk rätt finns inte ett generellt brott som heter “medhjälp till självmord” på samma sätt som i vissa andra länder. Däremot kan ansvar uppstå om någon:

• aktivt hjälper eller uppmanar

• eller på annat sätt bidrar till dödsfallet

Det kräver normalt ganska tydlig och konkret påverkan.

Ett enstaka filosofiskt uttalande räcker oftast inte juridiskt, men varje fall bedöms individuellt.

---

Otillbörlig påverkan vid testamente

När en äldre person upprättar ett testamente där en utomstående får arv kan frågor uppstå om:

• påverkan eller manipulation

• beroendeställning

• mental kapacitet hos testatorn

I svensk rätt kan ett testamente ogiltigförklaras om det tillkommit genom:

• tvång

• svek

• otillbörlig påverkan

Det kräver dock bevisning.

---

4. Intressekonflikt

Om samma person:

• är gudfar till barnet

• har nära relation till familjen

• och senare blir förmånstagare i ett testamente

kan det uppstå misstankar om intressekonflikt eller otillbörlig påverkan, särskilt om:

• testamentet skrevs kort efter ett trauma i familjen

• relationen mellan honom och modern var särskilt beroende.

Men även här gäller att misstanke inte är bevis.

---

5. Vad som ofta händer i sådana fall

I verkligheten brukar frågor som dessa ibland leda till:

• familjekonflikter kring arvet

• klander av testamente i domstol

• ibland polisanmälningar om man misstänker brott.

Domstolen tittar då på:

• vittnesmål

• medicinska bedömningar

• relationer mellan personerna

• hur testamentet upprättades.

 

Ställde ytterligare en fråga till ChatGPT

Vilken personlighetstyp kan en person som agerar på detta sätt ha?

 

ChatGPT svarade följande:

 

Det går inte att diagnostisera eller säkert fastställa en persons personlighetstyp utifrån ett fåtal händelser eller citat. Men man kan diskutera möjliga psykologiska mönster som ibland förekommer i liknande situationer. Det är alltså spekulationer, inte en bedömning av en verklig individ.

Här är några olika personlighetstendenser som ibland diskuteras i psykologin när människor beter sig på sätt som kan uppfattas som kyliga, filosofiska eller opportunistiska i känsliga situationer.

---

1. Intellektualiserande personlighet

En del människor hanterar svåra känslor genom intellektualisering.

Typiska drag kan vara:

• pratar om svåra saker i filosofiska eller abstrakta termer

• håller känslomässig distans

• kan uppfattas som kalla eller osympatiska trots att de själva kanske ser sig som rationella

Ett uttalande som “var och en väljer själv när man kliver av tåget” kan i vissa fall vara ett exempel på ett filosofiskt resonemang om autonomi, snarare än empatiskt stöd.

---

2. Existentiellt eller fatalistiskt synsätt

Personer med starkt existentiellt eller fatalistiskt tänkande kan uttrycka idéer som:

• livet är ytterst individens ansvar

• varje människa bestämmer över sitt liv och sin död

• lidande är en del av existensen

I akademiska eller teologiska miljöer kan sådana resonemang ibland uttryckas olämpligt i praktiska situationer, särskilt när någon är i kris.

---

3. Personer med låg empati

I vissa fall kan beteendet tyda på begränsad empati.

Tecken kan vara:

• svårighet att läsa andras känslor

• svarar med teori istället för stöd

• visar lite emotionell respons i krissituationer

Det betyder inte nödvändigtvis någon personlighetsstörning, men kan uppfattas så av omgivningen.

---

4. Narcissistiska eller manipulativa drag

Om flera saker kombineras – till exempel:

• starkt inflytande över familjen

• uttalanden som minskar värdet av livet

• ekonomiska fördelar senare

kan vissa människor misstänka manipulativa eller narcissistiska drag.

Sådana drag kan innebära:

• känsla av berättigande

• att använda relationer för egen vinning

• strategisk charm i sociala sammanhang

Men detta kräver mycket mer information för att ens överväga.

---

5. Socialt klumpig eller okänslig person

Det finns också en mycket enklare förklaring:

• personen kan vara socialt klumpig

• säga saker som låter filosofiska men är olämpliga

• sakna förståelse för hur ord påverkar människor i kris.

 

 

Sammanfattning

Jag kunde frågat ChatGTP mer, bla det märkliga formlösa överförandet av Anna-Stinas bankfack vid Handelsbanken upprättat 1980 på Karlavägen december 1993, ett bankfack som Hermine flera gånger sa att Anna-Stina sagt att det första hon skulle göra den dagen Anna-Stina avled var att gå ner till bankfacket. Detta bankfack redovisades aldrig i bouppteckningen efter Hermine.

Uppenbarligen finner ChatGTP det hela oetiskt på en mängd olika sätt och det innan plundringen av Anna-Stinas hem har redovisats. Jag kommer successivt nu övergå till att redovisa hur själva plundringen gick till. Jag har sagt tidigare och den gamla bloggen och gör det nu igen.

I hela denna makabra historia känner jag ändå att denna plundring lett fram till att jag har gjort en research kring Hermines liv vilket annars inte hade blivit av, något som jag kan tacka Magnus för.

Hennes liv och trauman hade annars bara varit svaga konturer och diffusa minnesbilder av något som vi andra då inte kunde förstå. Tanken är att Hermine, Anna-Stina och Hermans liv skall berättas i ”Flickan i blått”. Ett projekt som lär ta några år. Hade det endast varit snöd vinning som tyvärr är ganska vanlig så hade jag lagt detta åt sidan. Det som får mig att fortsätta arbetet med att kartlägga Hermines liv är att hon kränktes under sin levnad och efter sin död. Magnus kände till delar av Hermines olyckliga barndom, ändå kunde hans vetskap om detta inte stoppa honom.

 

Nära vän…

I samband med Bukowskis vårauktion 2005 så började jag känna igen föremål från Anna-Stinas hem. Alltmer började jag ställa mig frågande till Magnus agerande. Allt från att det direkt efter Hermines död upprättas ett testamente med han som förmånstagare och ”testementsexekutor.

I augusti 2005 så beskriver Magnus sin relation till Anna-Stina närmast att jämföra med det barn hon inte längre har.

Ja ibland går det sannerligen fort i svängarna då han själv sa att han innan Hermines död inte var närmare bekant med henne.

När Magnus gav oss beskedet om Hermines död och han trodde att Anna-Stina inte skulle klara denna sorg någon längre tid. Det hindrade inte honom att Anna-Stina skulle skriva honom som förmånstagare på bekostnad av sitt gudbarn.

Anna-Stina frågade mig någon gång kring 2002 om hennes lägenhet kunde vara något för Jenny. Hon nämnde också att hon funderade på att Magnus kunde få den. Jag sa att jag inte hade några invändningar till att Magnus fick lägenheten då hans bostad i Viksjö inte var den roligaste och vi redan hade ett fantastiskt boende.

Hon nämnde också om lampkronan kunde vara något för Jenny, men hon sa själv att det kanske inte är något för en ung person. Någon gång kring 2003 när Jenny hade börjat sin utbildning i Mjölby till guldsmed berättade Anna-Stina att hon hade en silverkanna tillverkad av Febergé med en hänkel i form av en kerub.

Problemet för Magnus att ärva Anna-Stina var att han skulle behöva betala en arvsskatt på ca 25%. Sen uppstod ytterligare ett problem när Ericssons aktien från en toppnotering 2000 föll på kort tid från runt 300,- och föll ner mot 4,- oktober 2002.

Större delen av Anna-Stinas aktieinnehav bestod av Ericssons aktier och hennes aktieförmögenhet i stort sett raderades ut.

Då uppstod ett möjligt framtida scenario som skulle uppstå vid Anna-Stinas bortgång och det var att arvsskatt och kompensera Jenny för att hon skulle få ut sin lagstadgade arvslott på 50% skulle bli svårt för Magnus och mäkta med.

Vid ett besök Anna-Stina gjorde hos oss i Mälarhöjden så märkte jag att hon var lite dämpad. Då förstod jag inte varför, men det var Ericsson kraschen som gjorde henne illa till mods.

Någon tid efter kraschen så nämnde Anna-Stina stolt att hennes lampkrona hade förevisats på antikmässan. Jag frågade inte närmare kring detta.

Jag har senare förstått att Ryska lampkronan, Fabergé kannan och den gröna Ryska bordsuret såldes för att ge dessa intäkter till Magnus så han hade möjlighet att kunna lösa ut Jenny och överta lägenheten.

Vid Anna-Stinas död presenterades ett intyg från bostadsrättsföreningen undertecknat av Per Aldeborg där de uppgivit en yta på 119 m2 istället för den faktiska ytan som senare uppmättes till 130 m2.

Per var många gånger i Anna-Stinas lägenhet och har vid kontakter inte medverkat i att hjälpa oss på något sätt, utan frågor som ställts har mötts av tystnad.

Sen spelade politiska beslut ett spratt, den 16 december 2004 så la den dåvarande Socialdemokratiska regeringen fram ett förslag om att avskaffa arvs och gåvoskatten. En enig riksdag biföll förslaget som sedan trädde i kraft den 1 januari 2005.

Hela upplägget med en separat förteckning, försäljningar av några Ryska antikviteter för att underlätta arv för Magnus, allt detta var nu helt i onödan.

Som jag nämnt tidigare, i ett samtal med Anna-Stina den 6 februari 2005 i samband med Jennys fördelsedag så lät Anna-Stina bekymrad. En kort tid efter så påträffades Anna-Stina död den 24 februari 2005.

Anna-Stinas Begravning

Det sista avskedet på Hasselbacken

Den 8 april 2005 hölls begravningen för Anna-Stina i Djurgårdskyrkan. Anna-Stina hade levt i en värld som ibland gränsade till en saga, djupt imponerad av det adliga och kungliga, och hon hade uttryckt en tydlig sista önskan: en värdig minnesstund på Restaurang Hasselbacken.

 

 

När jag diskuterade arrangemanget med Magnus Silfverstolpe föreslog han istället Lilla Hasselbacken. Jag kunde inte låta bli att undra över hans motiv – var det ett uttryck för rent ointresse, eller ett försök att sänka nivån på avskedet? Men slumpen ville annorlunda.

En av mina kunder, en man med samma efternamn som mig (Fors) som var ansvarig på Hasselbacken, lovade att ordna något alldeles extra. Det blev precis så stilfullt som Anna-Stina hade hoppats på; en krämig sparrissoppa och vitt vin i en miljö som andades den finess hon alltid värdesatt.

Hon fick sin sista vila i nisch F 137, en plats hon köpt redan 1976. Hon hade alltid nämnt med en viss stolthet att hennes nisch låg precis under den kände bandykungen och läkaren Sune Almkvist. Cirkeln slöts, men efterspelet skulle visa sig bli lika komplicerat som vid Hermines bortgång tolv år tidigare.

 

Advokaten som fick kalla fötter

När Anna-Stina gick bort tog Magnus, i egenskap av testamentsexekutor, återigen kontakt med Carl-Henning Möllerström för att han skulle hålla i boutredningen. Samma advokat som 1993 misslyckats med – eller valt att inte – skydda Jennys intressen var nu tillbaka på scenen.

I början av mars 2005 meddelade Möllerström mig att vi helt enkelt kunde få nycklarna till Anna-Stinas lägenhet och hennes rum på Borgarhemmet för att hämta föremål. Vid den tiden var vår familj under extrem press; min mor Marta, som tjänstgjorde som nämndeman, hade precis drabbats av ALS och vi hade nyligen fått vårt andra barn.

Trots detta reagerade min mor kraftfullt på Möllerströms förslag. En rådman vid Länsrätten bekräftade hennes farhågor: en korrekt bouppteckning måste ske där alla dödsbodelägare kallas innan några föremål flyttas.

 

Jag faxade denna information till Möllerström den 7 mars med kopia till Magnus. Responsen blev omedelbar och oväntad. Redan dagen därpå skickade Möllerström ett brev där han avsade sig hela uppdraget.

Det var ett agerande som sällan skådas i advokatvärlden. Fick han kalla fötter? Insåg han att ljuset nu skulle riktas mot de gamla oegentligheterna som den formlösa överlåtelsen av bankfacket till Magnus 1993?

Magnus hade själv hävdat att han inte var närmare bekant med Anna-Stina, ändå hade han blivit mottagare av en nyckel till hennes mest privata tillgångar. Genom att dra sig ur lämnade Möllerström fler frågor än svar, och misstanken om att allt inte gått rätt till sedan Hermines död växte sig allt starkare.

Ja, hur var det då med den förteckningen Anna-Stina nämnt i sitt testamente? I en liten gräddkanna i silver av ett mindre värde hittade vi en postit lapp som låg inuti och som tydligen undgått Magnus.

Där står klart och tydligt att ”troligen står gräddkannan nämnd i mitt prylregister”. Längst upp på lappen står också att läsa: 85-12-13 enl.  Hans-Göran Sjöström (fd. Beijers auktioner). Intressant är att Anna-Stina skrev: fd. Beijers aukt.

Det innebär att denna lappen skrevs efter 1991 då Beijers auktioner upphörde i samband med hot om konkurs 1991 och slogs samman med Bukowskis.

Anna-Stina skrev i sitt testamente 1993 som justerades 1994 samt 1995 att förteckning skulle upprättas och då faller bitarna på plats, förteckningen upprättades men den plockades istället bort isamband med Anna-Stinas död 24 februari 2005.

Louise Lyberg, bekant till Anna-Stina från tiden som flygvärdinna, var ansvarig för konstavdelningen på Beijers. Hans-Göran Sjöström blev omtalad i press då han tillsammans med andra kumpaner förfalskade testamenten och kom på så vis över tillgångar under åren 2000 – 2008 för mångmiljonbelopp som annars skulle tillfalla allmänna arvsfonden, se vidare artikel på Aftonbladet. Hans-Göran dömdes till 6 1/2 års fängelse.

Girigheten kring arv är sannerligen inget ovanligt, vi har en grupp människor som likt asgamar ser sin chans att slå klorna i ett värdefullt byte.

Jag har själv också hjälpt Anna-Stina och Hermine någon gång kring 1980 då Hermine besökte mig och hade med sig en svart doktorsväska som var full med smycken och som jag hjälpte till att upprätta en skriftlig värdering av.

Det är djupt anmärkningsvärt att Magnus, i egenskap av arvtagare, givits total makt över dödsboet utan att det säkerställts att testamentets faktiska innehåll efterlevs. Att låta en part med egna ekonomiska intressen i boet agera utan motvikt är ett haveri vad gäller rättssäkerhet och förvaltarskap.

Skälet till att Anna-Stina valde upplägget med en förteckning var att hon starkt ogillade det Svenska skattesystemet. Anna-Stina hade under sitt liv aldrig haft några större inkomster, hon hade däremot genom upphävande av äktenskapsförord och testamente ärvt sin tidigare man Herrman Gentele.

Denna mindre förmögenhet , fastighet, aktier ledde till årliga restskatter och Anna-Stinas små inkomster från yrkeslivet och pension räckte inte att täcka dessa kostnader. Samma problem hade Hermine då hennes tjänst hos Advokatfirman Landahl endast var 60%, en tjänst som receptionist som för övrigt Magnus bror advokat Mauritz Silfverstolpe varit behjälplig med.

Upplägget med att Magnus skulle förvalta hennes ägodelar för Jennys räkning i form av antikviteter fram till hans guddotter Jenny fyllde 25 år var ett upplägg som skulle förhindra arvskatt.

Hela upplägget med denna förteckning fick dock situationen att bli prekär när Sverige i Riksdagen december 2004 klubbade igenom att arvs och gåvoskatten skulle tas bort.

Jag och Jenny besöker hennes mormor i december 2004, strax innan julen och hon var då i hygglig form och helt klar.

I Den 6/2 -05 på Jennys födelsedag ringer Anna-Stina mig och jag får en känsla av att hon är bekymrad. En kort tid efter den 24/2 -05 avlider Anna-Stina på Borgarhemmet varefter kremering skyndsamt sker.

 

Min dotters mormor Anna-Stinas testamente

Den 24/2 2005 avlider Hermines adoptivmor, Anna-Stina, även kallad Stintan bland hennes vänner. Magnus Silfverstolpe, tillika min dotters gudfar.

Ett förtydligande, vår familj hade inte utsett honom till gudfar och ingen av de 3 andra gudföräldrarna heller.

För Anna-Stina så var kungligheter och adel viktigt och då tyckte hon säkert Magnus var ett lämpligt val.

Magnus hade av Anna-Stina blivit utsedd att vara testamentsexekutor, vilket innebär att han av testatorn (Anna-Stina) fått uppdraget att förvalta hennes dödsbo och se till att testamentet verkställs. Han var också utsedd till arvtagare i testamentet som kort tid efter Hermines död upprättades den 18 mars 1993, där han också utsågs att bli testementsexekutor.

Allt detta skedde trots att Magnus enligt egen senare utsago vid Hermines död sagt att han inte var närmare bekant med Anna-Stina.

Testamentsexekutorn träder in i dödsboägarnas ställe och ansvarar för att arvskiftet genomförs enligt de instruktioner som lämnats.

Redan vid Anna-Stinas adoptivdotter Hermines dödsfall 1993 så hade Magnus skaffat sig en framträdande roll och företrädde Anna-Stina vid den bodelningen tillsammans med advokat C-H Mölllerström.

Efter att Anna-Stina avled 2005 så framkom det även att hennes bankfack nr 0018 på Handelsbanken som Anna-Stina öppnade 31 maj 1980 vid Karlavägen formlöst hade överlåtits till Magnus Silfverstolpe 15 december 1993.

Hermine hade flera gånger berättat för mig under de åren vi sällskapade att: ”mamma har sagt till mig att det första jag skall göra när hon dör är att gå ner till bankfacket”. En förutsättning för att Hermine skulle kunna göra det var att även hon tecknade bankfacket.

Tillbaka nu till tiden för när testamentet delgavs till oss. Jag noterade att det i testamentet stod att ”jag har för avsikt att upprätta en förteckning över sådant lösöre som jag anser Jenny kan ha nytta av och som jag önskar skall behållas så länge kapitalet är bundet”.

Efter att ha tagit del av testamentet så frågade jag Magnus Silfverstolpe var denna förteckning fanns. Han gav mig då svaret att den blev aldrig av. Efter detta började det hela kännas alltmer sjukt. Hur kan en rektor och välutbildad man, bror till en advokat, med nära släktingar aktiva inom auktions och antikvitetsbranschen – Pontus Silfverstolpe och Susanne Silfverstolpe ta på sig rollen att hantera ett testamente så slarvigt?

Med tanke på de kunniga personer han hade omkring sig är det anmärkningsvärt att han som testamentsexekutor inte såg till att förteckningen blev av. Magnus hävdade att den aldrig upprättats, vilket fick mig att ana oråd. Efter samtal med en barndomskamrat valde jag därför att anlita Detegere Utredningsbyrå i september 2005.

 

 

 

Dopet i Mälarhöjdens kyrka

När vår dotter Alice döptes bjöd vi in Anna-Stina till dopet och hon uppskattade detta. Under alla år höll jag en rak och tydlig kommunikation med Anna-Stina.

Fjäsk har aldrig varit något som jag ägnat mig åt. Anna-Stina nämnde vid ett tillfälle att jag var som ”en stubbe” att tala med.

Jag tror ändå att även om vi hade våra stridigheter så vidhöll vi kontakten under alla åren. Hon bjöds hem till oss på Backebogatan och vi besökte henne med jämna mellanrum på Borgarhemmet dit hon flyttade 1997.

Hennes bostadsrätt på Eriksbergsgatan 34 hyrdes ut, något som Magnus ombesörjde.